Posted in Detta har hänt, Fröken Linda funderar

Kärnan

Kärnan var ordet. Kärnan i läraruppdraget måste vara undervisningen och utvecklingen av denna. Analyser av resultat och annat som direkt kan appliceras på att förändra, eller skruva i det du gör i klassrummet.

Arbetat dag 3.

  • Lyssnat på förvaltningchef.
  • Skrivit kort introduktionsbrev efter att i ca 1h jagar rätt på vad, hur länge och antal dagar med mera.
  • Gått i genom läsårsplaneringar med kollega (som jag hade förberett) i ca 2h. Detta närmar sig kärnverksamhet.

Efter detta lite diverse.

  • Ordna klassrum, kolla av med kollegor,
  • laminera grejer
  • Försöka komma åt gamla planeringar på plattformen.

Jobbat från ca 8.30 – 18.40 och ungefär 3h av detta ägnades åt vad jag anser är kärnan i mitt uppdrag.

Vet inget om mitt schema ännu, har inte detaljplanerat vare sig uppstartsdagar eller första arbetsområdet (som jag inte vet hur långt det blir i antal veckor). Om tre arbetsdagar kommer eleverna och det är en förfärande liten del som går till det jag kallar min kärnverksamhet.

Viktigt att inte bara kräva en analys av resultat och av undervisningen utan att samtidigt se att fokus också kan ligga på exakt detta.

Focus goes where energy flows!

Läsvärd ledare om lärarrum/arbetsmiljö

Fröken Linda

Posted in Fröken Linda funderar, Läsning

Den där jävla skärmen alltså

När jag i dag var på Uppsala Universitet på en inspirationsdag för lärare inblandade i nationella proven (t.ex utprövningar) handlade en föreläsning om tonåringars läsning och attityder till detta.

Föreläsaren var Olle Nordberg, gymnasielektor i svenska, författare till b.la Litteraturen på undantag

Jag tänkte skriva ner lite tankar.

En nyhet för mig var att det skönlitterära läsandet har varit hyfsat konstant, det är läsningen av faktatext som avgjort de dåliga resultat på t.ex PISA. Vilket torde betyda att andelen starka läsare av skönlitterära texter varit mer konstant, men antalet starka läsare av faktatexter minskat.

Det som redovisades var en enkätundersökning och sedan genomfördes fokussamtal med utvalda elever  om litteratur. Eleverna var ungefär hälften killar/tjejer och de låg i ”mittenfåran” kunskapsmässigt.

Frågeställningarna var attityd till läsning. Digital kontra bokläsning, skol- kontra privatläsning och om fiktion-verklighetsbaserat.

Det fram kom att ungdomarna såg positivt på läsning av böcker. Att koppla bort skärmen och sjunka in i en bok. Det fanns en nostalgiskt skimmer kring detta. Men ungdomarna läste de facto väldigt sällan. Något stort intresse för att lyssna på böcker fanns inte. Det här har jag mött. ”Om inte bara skärmtid och allt i skolan inte tog tid skulle jag läsa mer”. De inser inte kopplingen till sina egna medievanor (vilka de kan påverka) och de läser sällan trots denna insikt.

Det som också var intressant var att det fanns lågfrekventa läsare som klarar av en hyfsad analys av en text. Detta har jag förvånats över, men jag har iakttagit att så är fallet.

Ungdomarna kopplade inte helt det de läste i skolan till läsning. De böckerna eller texterna räknade de inte med. En annan sak var att de skiljde den digitala läsningen från läsningen av en bok.Här måste rimligen gemensamma nämnare väl gå att hitta? Vill lära mig mer om digital läsning.

Det här har inspirerat mig till att leta upp min läsenkät jag brukar göra och kanske undersöka min egen klass och deras attityd.

Det är väl så att rubriken ”den där jävla skärmen alltså” på något sätt symboliserar vad som har hänt med läsandet.

Fröken Linda

 

Posted in Fröken Linda funderar, Läsning, Läst och tänkt, Lästips

Den meningsfulla högläsningen

Läst den korta, mycket trevliga och framförallt kloka boken Den meningsfulla högläsningen av Anne-Marie Körling. Det här är en bok alla skulle läsa.

Det handlar egentligen om erövrandet av språket – orden som behöver tränas in och höras, smakas på och upptäckas. Det här börjar inte i skolan. Det börjar med det lilla barnet som föräldrar och syskon pratar med, läser med, upptäcker med.

Skolan har ett väldigt stort ansvar för läsutvecklingen, den som tar ett vardagsspråk in i ett skolspråk. Men låt oss stanna vid högläsningen. Körling dömer inte, kommer inte med pekpinnar, men beskriver ändå hur enormt viktigt det är. Påminner mig om att skapa ett klassrum som innehåller böcker. Böcker att bara lyfta upp och läsa ur. Fastna i. En kort stund.

Är det en sak som kan bidra till att texter upptäcks och att läsningen blir meningsfull så är det högläsning och samtal, men även att den vuxna tidigt hemma agerar modell. Läser, upptäcker ord, ser till att det finns ord.

Högläsning är en gåva du ger. citerar Anne-Maries som som kommer hem och har fått en ny lärare:

”Han gillar oss”, sa min son

”Hur vet du det”? frågade jag

”Han högläser”.

Vi har detta stora kollektiva uppdrag att skapa läsande människor  – det ska skolan ta och det ska vi alla ta. Kan vi inte bara börja se läsning som viktig igen?

Fröken Linda

Posted in Fröken Linda funderar, Läst och tänkt, Lästips, Uncategorized

Bedömning och betyg

Kärnverksamhet. Det är det första jag tänker på när dessa ord dyker upp. Det andra är att jag sedan länge påtalat att detta inte ges tillräckligt fokus i vardagsarbetet. Jag upplever ständigt en ensamhet i bedömningar jag gör. Inte osäkerhet. Ensamhet. Det sker nämligen aldrig inom en reglerad arbetstid – så då var det konstaterat.

Jag har just återigen bläddrat igenom boken Betygsättning – en handbok skriven av Anders Gustavsson, Per Måhl och Bo Sundblad. Detta är viktig läsning. Redan innan omläsningen har jag använt deras tänk om kunskapsomdömen och ska utveckla detta mer.

Det tydliga i att ange antal lektioner, kolla upp närvaro och sedan beskriva tydligt vad eleven har genomfört i 4 delar.

___________________________

NN vi under vecka 35-40 haft x lektioner, du har närvarat X av de.

  • NN kan, vet känner till
  • NN har inte visat att NN vet, kab känner till ….
  • NN har förmåga att..
  • NN har inte visar att NN har förmåga att..

___________________________

Punkterna 2 och 4 har visat sig enormt betydelsefulla vid de bedömningar jag har gjort. Det är detta vardagliga noterande om vad som uppnåtts i inlämnat eller redovisat arbete som är viktigt att få tid att dokumentera och prata med eleven om. Bedömningar görs på arbete som har presterats (eller noterats att det inte har presterats). Det är INTE betyg.

Betyg relaterar till flera kunskapsomdömen som jag sedan relaterar till kunskapskrav och kursplan samt förväntade resultat jag för varje arbetsområde har satt upp. Sedan ska jag summera detta och för terminen sätta betyg.

Bedömningarna bör vara glasklara för elev/vårdnadshavare. Kunskapskraven och kursplanen ska vara glasklar (har invändningar mot att detta är ens möjligt) för mig som lärare.

Kollegorna är viktiga här för likvärdighet och rättssäkerhet och detta här i hop. Mina erfarenheter från i våras när det blev uppenbart att mina bedömningar inte varit utförda på ett ultimat sätt belyser vikten av detta. Flera faktorer spelade in, men kontentan var: vi hade inte haft möjlighet till sambedömning, det var en röra av att felaktigt sätta mer betygsliknande omdöme än kunskapsomdöme. Tidsbrist och stress. Kände mig fruktansvärt oprofessionell och det tog ett bra tag att landa. Sedan fanns elevfaktorer som sen inlämning och andra mer moralisk/etiska frågor som vi ska hantera utanför detta.

Det finns bara en sak att göra här: Lyft detta. Fokus går till det energi kan ägnas åt. Det är bara en skolledning med samma fokus som kan stötta i detta. Det äkta fokuset. Det som innebär att annat tas bort från lärarna och i stället med samma prioritet ges som uppgift till personer som inte har detta i som kärnverksamhet.

I sommar jag jag läst kursplanen i svenska igen och jag har åter bläddrat i denna bok. På schemat står att vi ska ägna oss åt detta på uppstartsdagarna. Men vad händer sedan? Vi har redan ett stort fortbildningsprojekt, eller förresten egentligen två, som kräver tid och fokus.

Så – när kärnverksamheten? 

Fröken Linda

Posted in Fröken Linda funderar

Börjar längta till skolan

Ferien är snart på väg att gå över i ett nytt läsår. Sommaren har bjudit på mycket av skoldebatt och ämnena har varit lärarbrist, läsning, arbetsmiljö – skolan är en organisation med enorma utmaningar. Som varje år längtar jag tillbaka.

Jag ska åka in till min skola nästa vecka (trots påbjuden ferie) och känna in och förbereda b.la mitt nya klassrum. Jag vet nämligen att allt jag vill göra som under inga omständigheter ryms i min arbetstid. Hemma smids planer, ordnas terminsöversikter, mallar och dokument. Optimism och engagemang – energin finns. Sommarbubblan.

I mötet med organisationen däremot har jag INGA förväntningar alls i år. Kommer troligen få skicka samma gamla mail med listor på saker jag tar för självklart ska vara förberett. Det är aldrig förberett.  Jag har valt att tona ner därför att jag vet att det inte händer. Jag möts inte av det jag vill. Det kommer att borga för en inledande frustration. Därför jobbar jag stenhårt på att inte ha några som helst förväntningar. Det är ganska tråkigt.

Rektorer glömmer att välkomna oss pedagoger tillbaka. Fokus ligger alltid och enbart på eleverna. Det handlar om ett signalsystem. Ett värdesättande. Ett välkomnande. Inte bara i ord. Nej, jag vill se handlingar och förberedelser som välkomnar. De små sakerna som att ställa i ordning, vädra, anordna lite extra städat även till vi kommer. Små saker som syns, känns, doftar och sätter en stämning. Du är välkommen tillbaka – vi vill att du ska känna det i miljön på skolan och i hur vi välkomnar dig. Tänker så varje år.

Jag kliver in i en organisation som inte lever upp till de förväntningar jag har på den. Det är till att hålla huvudet kallt och inse detta. Målar inte alls en mörk bild, det är en erfarenhetens bild. Har jag för höga förväntningar är jag den som tar smällen. Det vill jag sluta med.

Längtar det gör jag i alla fall. Alltid. Jag får stilla min häftiga själ, för ensam kan jag inte brinna. Då brinner jag upp.

Fröken Linda

 

Posted in Fröken Linda funderar

Utopi & verklighet

Jag har i sommar läst om kursplanen i svenska, enbart, och det genererar en del tankar. Vet inte om jag är negativ eller positiv, men lutar åt att LGR 11 är en hyfsat misslyckad kursplan.

Svenskämnet har 26 mastiga punkter i det centrala innehållet och ca 16 kunskapskrav som var och ett är omfattande och är tolkningsbart. Bara att ta sig igenom alla typer av skönlitteratur som ska läsas (och bedöma detta) tar i sig all tid om det ska göras ordentligt. LGR 11 har också ett kapitel 2 om värdegrund som också är omfattande och jag ska blogga specifikt om detta.

Eleverna är i skolan mindre än halva året (178 dgr) och mindre än 20-25% av tiden ett dygn på vardagarna. Svenskämnet har 180 minuter i veckan. De veckor det faktiskt är lektioner rent reguljärt.

Det är förutsättningarna. De är lika för alla och jag ser egentligen inte detta som problemet. Det är förvisso mindre än de flesta andra länder. Det är bara det att de här förutsättningarna inte står i någon proportion alls till det som förväntas av oss lärare, eller av skolan.

Vi ska ha huvudansvar för så mycket att det faktiskt tenderar att bli skrattretande. Svenskämnet ska utbilda perfekta läsare, retoriker, författare och allt detta på den lilla tid eleverna faktiskt är i skolan. Utöver detta kommer käcka tillrop om mer lek i skolan, mer spelande, mer HBTQ-kunskap, mer om vardagsekonomi. Vad lär sig barnen i skolan? De kan ju inte stava! Nej – för den lektionen skulle vi prata om mobbning och psykisk ohälsa och att det kan vara kränkande att skolmaten inte var helt varm just i dag.

Nu raljerar jag väldigt. Jag påtalar detta för den som inte ser ironin. Det jag är ute efter här det är att ingen verkar vilja, kunna eller tar mandatet att styra upp i vad skolans EGENTLIGA uppdrag är.

Samhället har förändrats och troligen de krav det omgivande samhället har också. Det är fullt naturligt, men då behöver skolan utrustas enligt dessa krav. Yrkesgrupper som socialtjänst, polis, psykologer, skolvärdar och administrativ personal bör finnas på skolan. Där de barn de vill nå och behöver nå tillbringar sina dagar. Ska skolan ta det sociala ansvaret måste de yrkesgrupperna komma till skolan inte tvärtom.

Mitt uppdrag har blivit för stort. Det är det enda jag vet. Jag är ingen maskin som orkar vara i gång 24h, eller som är utbildad tvärvetenskapligt. Jag älskar ungdomar, mina ämnen och skolan som institution. Men det hinner jag knappt uppleva som min arbetssituation ser ut i dag. Försvarsmekanismen blir att dra sig undan, bli som de som inte brinner längre utan sparar på sig.

Skolan måste förändras, men jag gillar inte den riktning det tar i dag. Jag vill kombinera något modernt med den klassiska och värdefulla bildningstanken. Jag drömmer också om att få bort orden FÅ, ERBJUDAS; GES och GARANTERAS  – dessa inaktiva, passiva ord. För mig är kunskap dynamisk, levande och ömsesidig.

I väntan på detta arbetar jag hemma med att förbereda nästa termin – eftersom jag vet att jag måste, men också för att jag vill.

Fröken Linda

Posted in Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 8

Sista delen av det centrala innehållet. Jag kommer att skriva lite om undervisningen och om hur viktigt det är att olika ämnen kommunicerar.

Informationssökning och källkritik

  • Informationssökning på bibliotek och på Internet, i böcker och massmedier samt genom intervjuer.
  • Hur man citerar och gör källhänvisningar.
  • Hur man sovrar i en stor informationsmängd och prövar källors tillförlitlighet med ett källkritiskt förhållningssätt

Informationssökning och källkritik är svåra delar, på ett sätt. Det grundläggande är sådant du använder varje dag. Många elever är säkra i den delen. Alltför många har svårt att just sovra i en större mängd information  – att hitta det viktigaste i en text. Det går direkt att koppla till det viktiga arbetet med lässtrategier.

Varför känns det som svenskämnet får ta en stor del av detta? Såhär skriver Skolverket i kommentarsmaterialet:

Innehållet hur man citerar och gör källhänvisningar finns bara i årskurserna 7–9. Denna punkt är viktig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Eleverna behöver veta hur man kan låna ur någon annans text på ett korrekt sätt, så att de inte till exempel klipper information från någon webbsida och klistrar in den i egna arbeten och på så sätt begår lagbrott. Informationssökning och källkritik ingår också i SO- och NO-ämnena. Där ligger betoningen på källkritik, vilket gör att det är svenskämnena som har ansvar för att eleverna lär sig söka och sammanställa information.

Det är viktigt att SV, SO och NO gör gemensam sak i detta. Jag har arbetat med citat och även att med uppge källor, tex vid skrivandet av författarporträtt eller sakprosa. Eleverna behöver en ökad medvetenhet om detta. Alla lärare har väl suttit i samtal med elever som har kopierat text. ”klipp och klistra” återfinns i alla ämnen.

Nationella proven i år gjorde en satsning på just källhänvisning och delvis citat. Skilja på din åsikt och textens argument. Det fanns väldigt tydliga instruktioner och anpassade texter. Ändå var det ett antal elever som lyckades med att inte källhänvisa. Alls. Det oroar. Vilket är då egentligen problemet? De kan inte citera eller hänvisa en källa? Eller läser de inte instruktionerna? Jag lutar åt det sista, men troligen är det en blandning.

Jag vill ta in detta mer strukturerat i mitt klassrum och vet nu av erfarenhet att BÅDE källhänvisning, citera korrekt och att faktiskt läsa instruktioner är saker vi behöver utveckla.

För mig är detta ännu ett symptom på den bristande läs- och skrivenergi/kompetens vi upplever bland eleverna. Uppgiften på nationella proven var för någon som läser instruktionerna omöjlig att missa. Med – eleverna läser inte. Lägger inte ner den energin. Detta får konsekvenser i alla led.

Det centrala innehållet är nu avslutat och nästa det kommer att börja med kunskapskraven.

Fröken Linda

Posted in Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 7

Det centrala innehållet fortsätter och tar upp språkbruk:

Språkbruk

  • Språkliga strategier för att minnas och lära genom att identifiera nyckelord och föra anteckningar.
  • Ord och begrepp som används för att uttrycka känslor, kunskaper och åsikter. Ords och begrepps nyanser och värdeladdning.
  • Nya ord i språket, till exempel lånord.
  • Skillnader i språkanvändning beroende på i vilket sammanhang, med vem och med vilket syfte man kommunicerar.
  • Språkets betydelse för att utöva inflytande och för den egna identitetsutvecklingen.
  • Etiska och moraliska aspekter på språkbruk, yttrandefrihet och integritet i olika medier och sammanhang.
  • Språkbruk i Sverige och Norden. Några varianter av regionalt färgat talspråk i Sverige och olika språk i Norden. Några kännetecknande ord och begrepp samt skillnader och likheter mellan de olika språken.
  • Språkbruk genom tiderna. De nationella minoritetsspråken i Sverige och deras ställning i samhället.

___________________________

Läser och får läsa om – återigen spretar det och även om detta kanske kan vara mer konkret så är det en viss skillnad på att lära sig nyckelord och att ta anteckningar och att prata om etiska och moraliska aspekter på yttrandefrihet. Här återfinns också både de nordiska språken såväl som våra 5 minoritetsspråk och den historiska aspekten med låneord och språkbruk genom tiderna.

Det är inplacerat under ett tämligen stort paraply för att uttrycka mig milt. Hur långt har jag i min undervisning utvecklat detta? I ganska hög grad visar det sig.

Minoritetsspråken och de nordiska språken har blivit bra arbetsområden. Sedan har språkbruk genom tiderna och låneord vävts samman för att ge en historisk överblick. Identitetsutvecklingen och de mer moraliska och etiska delarna i detta behöver jag utveckla. Tror jag behöver bli mer medveten om detta och försöka visa på vilken makt ord och språk bär med sig.

Jag behöver få in mer även av denna del i det centrala innehållet. Hur? När? I vilket sammanhang? Vilka texter? Jag har läst faktatexter om minoritetsspråken och använt faktaprogram i arbetet med eleverna. Språkbruk genom tiderna har blivit översiktligt och jag måste ha in de nordiska språken tydligare.

Förmodligen är allt detta självklart och färdigplanerat för alla. Eller? Jag har ägnat stor tankemöda på förra delen om berättade texter och sakprosa. Var på biblioteket och bad de tipsa om ungdomsböcker skrivna av författare från norden – tänkte hitta en dansk Johanna Thydell, eller en bok som utspelar sig i Finland och är skriven av en finsk författare. Hur skulle skolan och föräldrar skildras i en bok skriven i en finsk miljö? Var fullt beredd att läsa in mig på ett antal böcker eller helst noveller direkt. Fick inget tips, de hade inget. Det blev ingen nordisk litteratur.

Tänk – just det – om det hade funnits en lista med tips på läsning (det kanske det finns??). Det hade varit bra stöttning, mer tid till min faktiska undervisning. Jag fortsätter utveckla min undervisning även här. Hittar säkert texter till slut. Uppfinner det berömda hjulet. Igen.

Ännu en läsning av det centrala innehållet nästan avslutad. Även denna gång på en ferie utan diskussioner. Det kommer att behövas omläsningar. Tankar om tolkningar väcks varje gång. Gör jag något av allt detta? För mycket? För lite? Sedan tillkommer tiden det tar att hitta min tolkning, göra alla avvägningar och hitta ett lämpligt stoff.

Likvärdigt?

Fröken Linda

 

Posted in Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 6

Fortsätter läsa och fundera kring det centrala innehållet. Vi ska komma i håg att detta är det obligatoriska innehållet enbart avseende texter och litteratur.

Berättande texter och sakprosatexter

  • Skönlitteratur för ungdomar och vuxna från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen. Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter.
  • Språkliga drag, uppbyggnad och berättarperspektiv i skönlitteratur för ungdomar och vuxna. Parallellhandling, tillbakablickar, miljö- och personbeskrivningar, inre och yttre dialoger.
  • Några skönlitterära genrer och hur de stilistiskt och innehållsligt skiljer sig ifrån varandra.
  • Några skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk, samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har tillkommit i.
  • Beskrivande, förklarande, utredande, instruerande och argumenterande texter, till exempel tidningsartiklar, vetenskapliga texter, arbetsbeskrivningar och blogginlägg. Texternas syften, innehåll, uppbyggnad och språkliga drag.
  • Texter som kombinerar ord, bild och ljud, och deras språkliga och dramaturgiska komponenter. Hur uttrycken kan samspela med varandra, till exempel i tv-serier, teaterföreställningar och webbtexter.
  • Kombinationer av olika texttyper till nya texter, till exempel informerande texter med inslag av argumentation.

_____________________

Det här är ett omfattande och extremt kompakt innehåll. Det spretar och krävs omläsningar. Ord som några och betydelsefulla, är inte helt enkla att göra en tolkning av, för tro inte att det är något annat, apropå problemet med likvärdigheten i skolan. Jag fokuserar kring skönlitteraturen, det blir för omfattande annars.

Vad innebär det att läsa några, betydelsefulla böcker? När du utöver detta ska sprida dig över ungdomslitteratur och skönlitteratur samt få in Sverige, Norden och den lilla övriga världen? Jag har som utmaning att hitta mer nordisk litteratur samt känner inte att jag får stöd i att hitta ungdomslitteratur/skönlitteratur från övriga världen. Hur ska jag då leva upp till den centrala innehållet?

Jag läser t.ex Johanna Thydell, Katarina Kieri, John Steinbeck och Ann-Helen Laestadius och genreteman om deckare eller fantasy. Detta täcker ju inte helt övriga världen eller Norden. Men är det några (ca 6-8 gemensamma böcker på 3 år + genreteman) och är dessa betydelsefulla? På vilket sätt? Vem avgör?

Jag tar upp termer enligt kursplanen och tittar på stilistiken. Jag vill göra eleverna uppmärksamma på kopplingar författare, text och författarnas egna liv och den period de verkade i. Då har jag inte ens nämnt sakprosa, noveller, lyrik, dramatik, myter och sagor. Vilket jag också läser med eleverna. Texttyper och begrepp och stilistiska drag tar jag upp kring varje texttyp.

Uppräkningen kan fortgå och såklart skiljer sig detta från läsår till läsår – är det såklart ur likvärdighetssynpunkt? Vad gör det med elevernas likvärdiga undervisning om jag väljer bort och lägger till?

Den svenska kursplanen är bland de mest flexibla och lägger stort urvalsarbete på enstaka lärare och det är ett kreativt och roligt, men svårt ansvar. Det borgar inte för likvärdighet eller för att eleverna ska få en gemensam kulturell bas att stå på. Det kan vi vara överens om. Vi vet också att det inte är självklart enkelt att ta detta stora urvalsansvar. Det ser vi i alla grupper på FB och Twitter.

I detta perspektiv anser inte jag att kursplanens centrala innehåll är särskilt tydligt, vägledande eller ens likvärdigt. Det vilar ett stort ansvar på det enskilda kollegiet på olika skolor att ansvara för tolkningen av detta. Kollegial handledning (nytt modeord) eller de glesa ämneslärarträffarna sysslar ytterst sällan med urvalsfrågor eller med den summativa bedömningen. Skulle vi försöka skulle 90% hävda sin rätt av själv bestämma innehållet i undervisningen. Detta är ett dilemma.

Det finns i min värld en gyllene medelväg där olika litterära handledningar och vägledande listor på litteratur skulle göra det enklare och tydligare för alla. Det innebär inte att vi tas i från vår yrkeskompetens därför att det skulle vara vi som stod bakom detta arbete.

Är det något svensk skola behöver är det en stabil grund av stoff att stå på som gör att fokus kan ligga på undervisningen om stoffet, inte på att uppfinna ett hjul på varenda skola i varenda klassrum.

Varför är det inte detta lärare får möjlighet att fokusera på? Det är det här som är vår yrkesutövnings själva grund.

Fröken Linda

Posted in Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 5

Centralt innehåll: Tala, lyssna och samtala

  • Att leda ett samtal, formulera och bemöta argument samt sammanfatta huvuddragen i vad som sagts.
  • Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare, om ämnen hämtade från skola och samhällsliv. Anpassning av språk, innehåll och disposition till syfte och mottagare. Olika hjälpmedel, till exempel digitala verktyg, för att planera och genomföra muntliga presentationer.

Läser vidare i det centrala innehållet. Att samtala, lyssna och delta i diskussioner är en viktig del av den kompetens som behövs i arbetslivet. Eleverna är medvetna om detta. I åk 9 när eleverna gör de muntliga nationella proven är uppgiften just att leda, delta samt sammanfatta huvuddragen i en diskussion/ett samtal. Det står inget om att arbetet ska genomföras i stor grupp, snarare uppmuntras mindre grupper, om inte annat innan helklassredovisning.

Undervisningen för min del har oftast utgått från skönlitteratur,  en teaterföreställning, hålla ett sommarprat, att eleverna förberett en presentation om något ämne eller bara helt enkelt ett kort bokprat efter en läsläxa. Det tar sig många former och är en utmanande del i undervisning såväl som bedömning tycker jag.

Jag har ett stort dilemma med denna del i undervisningen: att få möjlighet att verkligen lyssna på eleverna och hjälpa vidare. Säkert arbetar många i idealskolor där det finns mysiga grupprum och där eleverna med ett leende arbetar vidare i lugn och ro medan du ägnar dig åt att lyssna på en grupp. Jag gör det inte. Överdriver, men målar en bild.

Jag undervisar som ensam lärare i helklass med varierande, ofta stora, behov. Även om jag hittar en uppgift som fungerar, förbereder stödsystem, har jag minst en handfull elever som trots detta behöver att jag individuellt finns där. Jag har jobbat på konstruktiva lösningar och bett om hjälp – men extremt sällan har jag lyssnat på elever i mindre grupper utan hjärtklappning, ont om tid och medvetenheten om alla de som inte får någon vettig undervisning och som inte har drivkraft för arbete på egen hand. Är det ingen som känner igen sig? Finns det någon lösning jag har missat?  Känner mig så otillräcklig även om jag är erfaren och lätt hittar ämnen för diskussioner och samtal.

Presentationer i helklass oftast med stöd av digitala hjälpmedel, det är arbetet som är förberett, det blir lite tydligare att genomföra. Samtalen där jag försöker lyssna och vara med är utmaningen. Jag förbereder noggrant frågor, utser samtalsledare, går igenom kunskapskrav – ni vet. Ändå blir jag aldrig nöjd. Eleverna uttrycker att de på mina lektioner samtalar och diskuterar mycket i grupper och det uppskattas av många. Fast de vill att jag ska lyssna, återkoppla och finnas i samtalet. Jag räcker inte till. Antar att övningen om än oåterkopplad genererar en form av resultat.

Det som har fungerat bra är att prata om skönlitteratur samt att arbeta med ”Sitting Down Drama” där eleverna ställer frågor utifrån boken. Sammanfatta huvuddragen är ett återkommande moment som fungerar. Stationssystem fungerar en stund, sedan tappar ett antal elever fokus och orkar inte längre. Jag får cirkulera och stötta dessa elever, har även testat att vara vid en av stationerna. Inget med helt lyckat resultat.

OK, då får det vara så. Jag har rimligen lika goda förutsättningar, eller lika stor brist på dem, som många andra. Det här är en viktig del i undervisningen och en väldigt rolig del. Jag som undervisar tonåringar älskar att diskutera och debattera med dem.

Men till sist ska det till en summativ bedömning som kräver närvaro. Lär återkomma till detta.

Fröken Linda