Sparad i Detta har hänt, Läsning, Uncategorized

Det här med att ha referenser

Läser Flyga Drake av Khaled Hosseini med en klass nu. Denna enligt mig omistliga berättelse om uppväxt, flykt och om hur det förflutna kommer i kapp.

Eleverna kämpar och jag har börjat en läslogg där de samlar citat. Det är ett stort och omfattande arbete för de här läsovana eleverna –  jag ger mig inte.

Så dyker det upp: I ett citat har en elev med när en karaktär i boken lovordar Hitler. Elevens kommentar ifrågasätter detta och kan specificera var i historien vi är. Jag kommenterar till eleven att ”Nu har du fått exempel på den nytta du har av att ha historiska och allmänbildande referenser för att kunna se en större bild”. Eleven svarar via dator direkt ”Ja det blir roligare att läsa då”.

Dessa typer av exempel är så viktiga att lyfta fram och dels diskutera och sedan visa på att kunskaper och allmänbildning göder varandra och världen blir mer sammanhållen. Vi måste få in detta i läsningen i skolan. Det är viktigt och relevant för läslust och för att gå i dialog med en text. Flummigt? Absolut inte – inte i jämförelse med de kunskapskrav jag ska använda för att bedöma denna kunskap vill jag hävda.

Det är detta som gör att trots all tid detta tar så vet jag att jag finner eleverna där de är och ser om de kan gå i dialog med en text eller inte. Nästa steg ska bli att de gör detta med varandra. Nej – detta ”spar” inte tid  – jag behöver nämligen även bedöma detta.

Är detta viktigt nog? Signalera genom en ökad respekt för den här typen av efterarbete/förarbete. Läs 22 läsloggar själv och ta tid. Återkom.

Fröken Linda

 

 

Sparad i Detta har hänt, Läsning

Läsa – texttyper

JSom läshungrig 24 timmar per dygn så behöver jag verkligen inse att dessa ungdomar inte närmar sig den världen ens en gång. Skulle dock säga att den intresserar dem.

I veckan plockade jag med mig en nyhetstidning och sedan förberedde jag olika texttyper som finns i en tidning. Jag ville göra det konkret. Sedan fick elever i par leta upp en specifik: tex. filmrecension, notis, insändare osv. De skulle:

  • Berätta hur de hittade den i tidningen (grafiskt i moderna tidningar har du stor hjälp)
  • Vad är syftet med texten?
  • Är den objektiv eller subjektiv?
  • Plocka ut speciella fraser som är typiska för texttypen tycker du.

Vi diskuterade länge och väl om varje texttyp. Det blev allt från grammatik till syftet med olika texter. Eleverna var intresserade. Det framkom att några inte har läst kolumn eller filmrecension t.ex. Detta var förvånande – visst de har läst krönikor med mig, men tydligen har jag inte varit tydlig nog med texten och dess specifika drag.

Nåväl, jag kan orera länge om läsningens betydelse och hur denna har gått bitvis förlorad, Inser jag den ofantliga utmaning i tid detta ger. Hur ska jag täcka in det behov som bör täckas in av att helt enkelt läsa varje dag? 180 minuter en bra vecka  – och en kursplan som väller över alla breddar i omfång och oklarheter. Det gäller att plocka ut guldkornen.

Nu funderar jag på att ge detta i läxa – att hitta en texttyp och ta med.  En bra lektion med fokuserade elever som troligen lärde sig något, eller de svarade att de hade lärt sig något när vi avslutade lektionen.

I övrigt hävdar jag: Läraryrket bör få de förutsättningar som behövs för att genomföra verksamheten enligt skollag och andra styrdokument. Det är viktigt nog.

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning

Läsprojektet termin 2

Ni kanske minns att jag har ett läsprojekt ”on the side” i min klass? Nu har vi nått termin 3 av denna och jag ger mig inte.

Vad går det ut då? Jag vill helt enkelt arbeta upp elevernas läsvan och läskondition. Inte mer forskningsbaserat än att övning ger färdighet- även om forskning pratar om läsvana och läskondition. Det är det största syftet. Denna termin är det 3 böcker under terminen som är aktuellt. Vi hade en uppstart med lästips och möjlighet att gå och låna böcker.

Innan jul så utvärderade jag igen. HT16 denna gång. Då var det 2 böcker som gällde (läste dessutom skönlitteratur i undervisningen).

  • 72% hade läst 2 böcker (av 21 svarande)
  • 76% hade läst mer under terminen för att vi hade läsprojektet

I fria svar framkommer att de läser mer. Det blir en vana, som en hobby. Precis det jag vill etablera vikten av.

Jag kommer att fortsätta och utvärdera när terminen har gått. Jag hoppas också att mitt långsiktiga mål: att klassen ska nå bra resultat på läsförståelsedelen av de nationella proven om drygt ett år ska infrias.

Skam den som ger sig!

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Läst och tänkt, Lästips

Lärarens återkomst

Syftar inte på min återkomst  – jag har varit här hela tiden. Bloggen har vilat av tidsbrist. Nej, jag har läst boken Lärarens återkomst – från förvirring till upprättelse av Jonas Lindroth.

Vi börjar från början. Jag köpte den här boken efter att ha läst om den på sociala medier och den lät intressant och lite i linje med mina funderingar.

Jag är lärare och inte professor och har bara med mig insikten/magkänslan att på bara ett femtontal år har det hänt saker med mitt yrke jag inte helt stöttar. Det är systemfel och Linderoth lindar inte in sin kritik av konstruktivismen och ”eleverna ska äga sitt lärande”. Det vet alla lärare att det är få elever som klarar av, det är därför mitt yrke finns.

Jag tänker inte analysera alla strömningar och idéer här för det är inte vad den här boken mest har gett mig. Jag kan en del om den teoretiska bakgrunden till våra läroplaner och till den ideologi som svenska skola har styrts in på. Är ofta kritisk dessutom. Nej, detta var inte behållningen. Behållningen var att känna igen mig i beskrivningar av läraryrkets nuvarande absurda situation och i det som Lärarhögskolan förmedlar som ger mig mest. Det är skrämmande läsning, det är pinsamt och ovärdigt en kunskapsnation. Inget mindre än så.

Mest berörs jag av beskrivningen av hur äldre, erfarna och DUKTIGA pedagoger har behandlats när de stått upp för sina erfarenheter. Erfarenhet respekteras inte, genomgångar är alltid onödiga och TÄNK på att ingen orkar ens lyssna. Det kallas lärarledd undervisning.

Det händer aldrig att någon chef eller rektor eller så frågar hur det går i mina ämnen, utan allt handlar bara om att arbetslagen ska vara något som vakar över barnen och deras sociala utveckling och att alla mår bra och att vi samarbetar” (s.80)

I ett arbetslag med som samlar lärare med väldigt skilda ämnen saknas ett gemensamt kunskapsfält. Det man däremot delar är sina erfarenheter av eleverna. Deras trivsel och sociala aspekter av deras liv blir kollegornas minsta gemensamma nämnare /…./ Det betyder att ämnesinnehållet inte får en naturlig plats i lärarens vardag. Skolan blir social omsorg med pedagogiska förtecken stället för att vara pedagogisk omsorg med sociala förtecken” (s.80).

Exakt så! Denna SO-lärare och författaren beskriver exakt det jag saknar allra mest, egentligen hela tiden – mitt ämne? Mina ämneskollegor? NÄR pratar vi pedagogik? Detta är skolans största och allvarligaste systemfel. Boken beskriver detta nästan hjärtskärande i delar och det är inget annat än skamligt hur äldre lärare behandlats och har sett sina förutsättningar försämras.

En annan märklig sak är att ingen frågar efter resultat och statistik. Inte ens NP analyseras genomgående. Vad har hänt?

Det var bra att som lärare läsa den här boken och den ger mig lite revolutionslusta. Det hänger på oss, individerna. Organisationen verkar vi inte rå på i nuläget.

Vi har världens bästa och viktigaste yrke, det fortsätter jag att hävda.

Fröken Linda

Sparad i Detta har hänt, Fröken Linda funderar

Kärnan

Kärnan var ordet. Kärnan i läraruppdraget måste vara undervisningen och utvecklingen av denna. Analyser av resultat och annat som direkt kan appliceras på att förändra, eller skruva i det du gör i klassrummet.

Arbetat dag 3.

  • Lyssnat på förvaltningchef.
  • Skrivit kort introduktionsbrev efter att i ca 1h jagar rätt på vad, hur länge och antal dagar med mera.
  • Gått i genom läsårsplaneringar med kollega (som jag hade förberett) i ca 2h. Detta närmar sig kärnverksamhet.

Efter detta lite diverse.

  • Ordna klassrum, kolla av med kollegor,
  • laminera grejer
  • Försöka komma åt gamla planeringar på plattformen.

Jobbat från ca 8.30 – 18.40 och ungefär 3h av detta ägnades åt vad jag anser är kärnan i mitt uppdrag.

Vet inget om mitt schema ännu, har inte detaljplanerat vare sig uppstartsdagar eller första arbetsområdet (som jag inte vet hur långt det blir i antal veckor). Om tre arbetsdagar kommer eleverna och det är en förfärande liten del som går till det jag kallar min kärnverksamhet.

Viktigt att inte bara kräva en analys av resultat och av undervisningen utan att samtidigt se att fokus också kan ligga på exakt detta.

Focus goes where energy flows!

Läsvärd ledare om lärarrum/arbetsmiljö

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning

Den där jävla skärmen alltså

När jag i dag var på Uppsala Universitet på en inspirationsdag för lärare inblandade i nationella proven (t.ex utprövningar) handlade en föreläsning om tonåringars läsning och attityder till detta.

Föreläsaren var Olle Nordberg, gymnasielektor i svenska, författare till b.la Litteraturen på undantag

Jag tänkte skriva ner lite tankar.

En nyhet för mig var att det skönlitterära läsandet har varit hyfsat konstant, det är läsningen av faktatext som avgjort de dåliga resultat på t.ex PISA. Vilket torde betyda att andelen starka läsare av skönlitterära texter varit mer konstant, men antalet starka läsare av faktatexter minskat.

Det som redovisades var en enkätundersökning och sedan genomfördes fokussamtal med utvalda elever  om litteratur. Eleverna var ungefär hälften killar/tjejer och de låg i ”mittenfåran” kunskapsmässigt.

Frågeställningarna var attityd till läsning. Digital kontra bokläsning, skol- kontra privatläsning och om fiktion-verklighetsbaserat.

Det fram kom att ungdomarna såg positivt på läsning av böcker. Att koppla bort skärmen och sjunka in i en bok. Det fanns en nostalgiskt skimmer kring detta. Men ungdomarna läste de facto väldigt sällan. Något stort intresse för att lyssna på böcker fanns inte. Det här har jag mött. ”Om inte bara skärmtid och allt i skolan inte tog tid skulle jag läsa mer”. De inser inte kopplingen till sina egna medievanor (vilka de kan påverka) och de läser sällan trots denna insikt.

Det som också var intressant var att det fanns lågfrekventa läsare som klarar av en hyfsad analys av en text. Detta har jag förvånats över, men jag har iakttagit att så är fallet.

Ungdomarna kopplade inte helt det de läste i skolan till läsning. De böckerna eller texterna räknade de inte med. En annan sak var att de skiljde den digitala läsningen från läsningen av en bok.Här måste rimligen gemensamma nämnare väl gå att hitta? Vill lära mig mer om digital läsning.

Det här har inspirerat mig till att leta upp min läsenkät jag brukar göra och kanske undersöka min egen klass och deras attityd.

Det är väl så att rubriken ”den där jävla skärmen alltså” på något sätt symboliserar vad som har hänt med läsandet.

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning, Läst och tänkt, Lästips

Den meningsfulla högläsningen

Läst den korta, mycket trevliga och framförallt kloka boken Den meningsfulla högläsningen av Anne-Marie Körling. Det här är en bok alla skulle läsa.

Det handlar egentligen om erövrandet av språket – orden som behöver tränas in och höras, smakas på och upptäckas. Det här börjar inte i skolan. Det börjar med det lilla barnet som föräldrar och syskon pratar med, läser med, upptäcker med.

Skolan har ett väldigt stort ansvar för läsutvecklingen, den som tar ett vardagsspråk in i ett skolspråk. Men låt oss stanna vid högläsningen. Körling dömer inte, kommer inte med pekpinnar, men beskriver ändå hur enormt viktigt det är. Påminner mig om att skapa ett klassrum som innehåller böcker. Böcker att bara lyfta upp och läsa ur. Fastna i. En kort stund.

Är det en sak som kan bidra till att texter upptäcks och att läsningen blir meningsfull så är det högläsning och samtal, men även att den vuxna tidigt hemma agerar modell. Läser, upptäcker ord, ser till att det finns ord.

Högläsning är en gåva du ger. citerar Anne-Maries som som kommer hem och har fått en ny lärare:

”Han gillar oss”, sa min son

”Hur vet du det”? frågade jag

”Han högläser”.

Vi har detta stora kollektiva uppdrag att skapa läsande människor  – det ska skolan ta och det ska vi alla ta. Kan vi inte bara börja se läsning som viktig igen?

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar, Läst och tänkt, Lästips, Uncategorized

Bedömning och betyg

Kärnverksamhet. Det är det första jag tänker på när dessa ord dyker upp. Det andra är att jag sedan länge påtalat att detta inte ges tillräckligt fokus i vardagsarbetet. Jag upplever ständigt en ensamhet i bedömningar jag gör. Inte osäkerhet. Ensamhet. Det sker nämligen aldrig inom en reglerad arbetstid – så då var det konstaterat.

Jag har just återigen bläddrat igenom boken Betygsättning – en handbok skriven av Anders Gustavsson, Per Måhl och Bo Sundblad. Detta är viktig läsning. Redan innan omläsningen har jag använt deras tänk om kunskapsomdömen och ska utveckla detta mer.

Det tydliga i att ange antal lektioner, kolla upp närvaro och sedan beskriva tydligt vad eleven har genomfört i 4 delar.

___________________________

NN vi under vecka 35-40 haft x lektioner, du har närvarat X av de.

  • NN kan, vet känner till
  • NN har inte visat att NN vet, kab känner till ….
  • NN har förmåga att..
  • NN har inte visar att NN har förmåga att..

___________________________

Punkterna 2 och 4 har visat sig enormt betydelsefulla vid de bedömningar jag har gjort. Det är detta vardagliga noterande om vad som uppnåtts i inlämnat eller redovisat arbete som är viktigt att få tid att dokumentera och prata med eleven om. Bedömningar görs på arbete som har presterats (eller noterats att det inte har presterats). Det är INTE betyg.

Betyg relaterar till flera kunskapsomdömen som jag sedan relaterar till kunskapskrav och kursplan samt förväntade resultat jag för varje arbetsområde har satt upp. Sedan ska jag summera detta och för terminen sätta betyg.

Bedömningarna bör vara glasklara för elev/vårdnadshavare. Kunskapskraven och kursplanen ska vara glasklar (har invändningar mot att detta är ens möjligt) för mig som lärare.

Kollegorna är viktiga här för likvärdighet och rättssäkerhet och detta här i hop. Mina erfarenheter från i våras när det blev uppenbart att mina bedömningar inte varit utförda på ett ultimat sätt belyser vikten av detta. Flera faktorer spelade in, men kontentan var: vi hade inte haft möjlighet till sambedömning, det var en röra av att felaktigt sätta mer betygsliknande omdöme än kunskapsomdöme. Tidsbrist och stress. Kände mig fruktansvärt oprofessionell och det tog ett bra tag att landa. Sedan fanns elevfaktorer som sen inlämning och andra mer moralisk/etiska frågor som vi ska hantera utanför detta.

Det finns bara en sak att göra här: Lyft detta. Fokus går till det energi kan ägnas åt. Det är bara en skolledning med samma fokus som kan stötta i detta. Det äkta fokuset. Det som innebär att annat tas bort från lärarna och i stället med samma prioritet ges som uppgift till personer som inte har detta i som kärnverksamhet.

I sommar jag jag läst kursplanen i svenska igen och jag har åter bläddrat i denna bok. På schemat står att vi ska ägna oss åt detta på uppstartsdagarna. Men vad händer sedan? Vi har redan ett stort fortbildningsprojekt, eller förresten egentligen två, som kräver tid och fokus.

Så – när kärnverksamheten? 

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar

Börjar längta till skolan

Ferien är snart på väg att gå över i ett nytt läsår. Sommaren har bjudit på mycket av skoldebatt och ämnena har varit lärarbrist, läsning, arbetsmiljö – skolan är en organisation med enorma utmaningar. Som varje år längtar jag tillbaka.

Jag ska åka in till min skola nästa vecka (trots påbjuden ferie) och känna in och förbereda b.la mitt nya klassrum. Jag vet nämligen att allt jag vill göra som under inga omständigheter ryms i min arbetstid. Hemma smids planer, ordnas terminsöversikter, mallar och dokument. Optimism och engagemang – energin finns. Sommarbubblan.

I mötet med organisationen däremot har jag INGA förväntningar alls i år. Kommer troligen få skicka samma gamla mail med listor på saker jag tar för självklart ska vara förberett. Det är aldrig förberett.  Jag har valt att tona ner därför att jag vet att det inte händer. Jag möts inte av det jag vill. Det kommer att borga för en inledande frustration. Därför jobbar jag stenhårt på att inte ha några som helst förväntningar. Det är ganska tråkigt.

Rektorer glömmer att välkomna oss pedagoger tillbaka. Fokus ligger alltid och enbart på eleverna. Det handlar om ett signalsystem. Ett värdesättande. Ett välkomnande. Inte bara i ord. Nej, jag vill se handlingar och förberedelser som välkomnar. De små sakerna som att ställa i ordning, vädra, anordna lite extra städat även till vi kommer. Små saker som syns, känns, doftar och sätter en stämning. Du är välkommen tillbaka – vi vill att du ska känna det i miljön på skolan och i hur vi välkomnar dig. Tänker så varje år.

Jag kliver in i en organisation som inte lever upp till de förväntningar jag har på den. Det är till att hålla huvudet kallt och inse detta. Målar inte alls en mörk bild, det är en erfarenhetens bild. Har jag för höga förväntningar är jag den som tar smällen. Det vill jag sluta med.

Längtar det gör jag i alla fall. Alltid. Jag får stilla min häftiga själ, för ensam kan jag inte brinna. Då brinner jag upp.

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar

Utopi & verklighet

Jag har i sommar läst om kursplanen i svenska, enbart, och det genererar en del tankar. Vet inte om jag är negativ eller positiv, men lutar åt att LGR 11 är en hyfsat misslyckad kursplan.

Svenskämnet har 26 mastiga punkter i det centrala innehållet och ca 16 kunskapskrav som var och ett är omfattande och är tolkningsbart. Bara att ta sig igenom alla typer av skönlitteratur som ska läsas (och bedöma detta) tar i sig all tid om det ska göras ordentligt. LGR 11 har också ett kapitel 2 om värdegrund som också är omfattande och jag ska blogga specifikt om detta.

Eleverna är i skolan mindre än halva året (178 dgr) och mindre än 20-25% av tiden ett dygn på vardagarna. Svenskämnet har 180 minuter i veckan. De veckor det faktiskt är lektioner rent reguljärt.

Det är förutsättningarna. De är lika för alla och jag ser egentligen inte detta som problemet. Det är förvisso mindre än de flesta andra länder. Det är bara det att de här förutsättningarna inte står i någon proportion alls till det som förväntas av oss lärare, eller av skolan.

Vi ska ha huvudansvar för så mycket att det faktiskt tenderar att bli skrattretande. Svenskämnet ska utbilda perfekta läsare, retoriker, författare och allt detta på den lilla tid eleverna faktiskt är i skolan. Utöver detta kommer käcka tillrop om mer lek i skolan, mer spelande, mer HBTQ-kunskap, mer om vardagsekonomi. Vad lär sig barnen i skolan? De kan ju inte stava! Nej – för den lektionen skulle vi prata om mobbning och psykisk ohälsa och att det kan vara kränkande att skolmaten inte var helt varm just i dag.

Nu raljerar jag väldigt. Jag påtalar detta för den som inte ser ironin. Det jag är ute efter här det är att ingen verkar vilja, kunna eller tar mandatet att styra upp i vad skolans EGENTLIGA uppdrag är.

Samhället har förändrats och troligen de krav det omgivande samhället har också. Det är fullt naturligt, men då behöver skolan utrustas enligt dessa krav. Yrkesgrupper som socialtjänst, polis, psykologer, skolvärdar och administrativ personal bör finnas på skolan. Där de barn de vill nå och behöver nå tillbringar sina dagar. Ska skolan ta det sociala ansvaret måste de yrkesgrupperna komma till skolan inte tvärtom.

Mitt uppdrag har blivit för stort. Det är det enda jag vet. Jag är ingen maskin som orkar vara i gång 24h, eller som är utbildad tvärvetenskapligt. Jag älskar ungdomar, mina ämnen och skolan som institution. Men det hinner jag knappt uppleva som min arbetssituation ser ut i dag. Försvarsmekanismen blir att dra sig undan, bli som de som inte brinner längre utan sparar på sig.

Skolan måste förändras, men jag gillar inte den riktning det tar i dag. Jag vill kombinera något modernt med den klassiska och värdefulla bildningstanken. Jag drömmer också om att få bort orden FÅ, ERBJUDAS; GES och GARANTERAS  – dessa inaktiva, passiva ord. För mig är kunskap dynamisk, levande och ömsesidig.

I väntan på detta arbetar jag hemma med att förbereda nästa termin – eftersom jag vet att jag måste, men också för att jag vill.

Fröken Linda