Publicerad i Detta har hänt

Keep the Dream Alive

Vi hade besök av Stockholm Gospel på skolan måndag till fredag. Väldigt roligt och kreativt projekt. Det var 5-7 personer som kom till skolan och skötte projektet och vi pedagoger hjälpte till. Under tre dagar övades sång, de gick i genom historien om slaveriet, medborgarrättsrörelsen i USA och tog oss via musik och text fram till  i dag. Redovisningen var en konsert för föräldrar och andra elever.

Måndag. Inledningen i aulan. Förväntan blandas med stor skepsis. Nu förväntas alla röra sig utan för ramarna. Många kröker på ryggen och rymmer in i jacka eller mössa. Stänger av, utmärker sig. Andra elever reagerar över detta, ser det som negativt och tråkigt. Tyvärr. Andras ögon glittrar.

Guldögonblick. Engagerade och kreativa elever som lever upp och sjunger och agerar. Har ideér. Påverkar och ger av sig själva. Slås av hur många som flyter med och hur som verkligen får verksamheten framåt. Samhället fungerar likadant och ibland skrämmer det mig. Hur multiplicerar vi de här eldsjälarna – om det nu är rätt ord? De som faktiskt tar ansvaret, driver, satsar.

Konserten på onsdag kväll. Jubel, sång och glädje. Nu noterar jag ett antal mycket mer välkammade pojkar utan jackor och med en om inte sträckt rygg så i alla fall öppen blick och sjungandes. Går hem vid 20-tiden varm i hjärtat.

Vad är det så som gör att så många avvisar detta helt? Hur undrar jag, motstår de att smittas av majoritetens entusiasm? Hur ser deras val ut? Hur ska jag öppna deras hjärtan och skingra dimman? Tonåringar, javisst! Det vägrar jag acceptera som enda anledning.

Vi utvärderade på fredagen och det visade det vi iakttagit under dagarna. De hade lärt sig mer om det historiska perspektivet kring gospel och reflekterade över det myckna klappande och stampandet. Samtidigt gjorde få ”tummen upp”i en utvärdering. Jag valde att glädja mig åt att de faktiskt har fått chansen att delta i Keep the Dream Alive.

Inställningen döljer säkerligen något jag ännu inte hittat hela vägen fram till. En dag gör jag det. Jag vill ha fler eldsjälar. Skolan behöver det.

Fröken Linda

 

 

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Lämna en kommentar