Sparad i Fröken Linda funderar, Läst och tänkt

Tankar om elevernas ansvar

Läste för ett antal veckor sedan en jätteintressant kolumn av Lena Andersson Lärare är ingen trollkarl. Citaten är från hennes text.

Det hela går ut på att vad än läraren gör kan inte eleverna ta till sig kunskap utan en ansträngning att göra den till sin. Du blir inte en bättre joggare av att titta på andra som joggar. Du måste göra det till ditt, få in det i kroppen och hjärnan. Samma gäller kunskaper i skolans teoretiska ämnen, skillnaden är att det ena innebär fysiskt att du rör på dig tills kroppen kan rörelserna. Det andra att du läser böcker, ställer frågor och gör kunskaperna till dina.

I dag läggs ansvaret ofta på oss lärare, lär sig inte eleverna är det lärarna som har fel metoder. Är inte läraren bra så kan eleven inte lära sig. Lärare jobbar med hjärnan och den är såpass komplex att det inte är biologiskt möjligt för oss att ta ansvar för enskilda hjärnors kognitiva processer – inlärningen måste till sist ske hos varje individ.

Läraren finns där för att förklara, sätta fenomen i perspektiv och bena ut sammansatt stoff. Men tyvärr, inlärningsjobbet måste varje hjärna göra själv.” 

I dag är skolan en serviceinrättning. Den förvrängda bild Lena Andersson ger är att du lämnar in ditt barn och vips, nio år senare har barnet all den kunskap det behöver – bara läraren har ansträngt sig. Nej, fungerar det ju inte. Läste den här texten med en årskurs 9:a och de hade trots komplexiteten inga problem att se huvudbudskapet. De var inne på att lärare lätt skuldbelägger sig själva när eleverna inte är intresserade, eller blir engagerade och gör uppgifterna. Kanske lite för mycket till och med tyckte dem.

Jag ägnar just nu all min tid åt att synliggöra och stötta eleverna på olika sätt, mer än jag någonsin gjort (eller behövt göra?) detta tidigare och på flera plan och nivåer än tidigare. Undervisningen når inte fram. Jag vet det och jag ser det. Jag förändrar, justerar, försöker att inte sänka kraven.  När jag möter intresse och en ömsesidighet i min undervisning är det fantastiskt roligt att vara lärare – och då beskriver jag naturligtvis en stor del av mitt arbete.

Vågar vi börja prata om elevens del av ansvaret eller är det för svårt? Jag tror att det är en absolut nödvändighet om inte eleverna ska bli undervisade av enskilda lärare i hemmet framöver. Så länge vi har skolor och klasser krävs det en ömsesidigt ansvar elever och lärare. Det får vi inte backa på. Tänker att dialogen måste börja i tydliga krav och yrkesprofessionalitet. 

Min ärliga fråga är: Vad är det som har hänt? Hur möter vi detta i skolan? Detta är inte ett raljerande eller beklagande inlägg, jag älskar mitt jobb! Vi behöver inleda en seriös dialog även om detta parallellt med dialogen om lärares kompetens.

”Att människor har rätt till kunskap betyder att ingen har rätt att hindra någon från att studera”. (ingenting annat – mitt tillägg)

Fröken Linda

Annonser

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s