Sparad i Fröken Linda funderar

Betyg. Dags att sluta sopa dem under mattan och utvärdera resultaten. #BLOGG100

Dag 2 av blogg100.

Läser regelbundet Johan Kants blogg och i går ett inlägg: anti-betygsmaffians lögner hos de som styr pedagogiken på våra lärosäten. De vill hellre prata om förmågor och BFL. Känner igen detta, trots att jag arbetat i skolan sedan 2002. Vi fick lära oss att rolig undervisning (nej inget särskilt specificerat) var det viktiga och att berömma eleverna. Gjorde du detta var allt guld och gröna skogar. Yeah, right! Bedömning och betyg? Minns faktiskt inte så noga och då utexaminerades jag för att sätta betyg min första termin. Vet att vi läste Per Måhl i alla fall. Jag är behörig för åk 4-9 (systemet har ändrats en 5-6 ggr sedan dess).

Jag tycker att det är hög tid nu att vi lämnar detta dubbla budskap, börjar prata om balansen MELLAN formativ bedömning och den viktiga, lagstadgade summativa bedömningen. I min värld finns de båda och de kan få vara sida vid sida om vi tillåter det och om lärarhögskolorna började tala om och undervisa i detta myndighetsansvar.

Jag får ständigt på möten påpeka att till syvende och sist ska vi betygsätta eleverna från år 6 i nuläget. Det är ingen fråga vi behöver diskutera. Men känslomässigt är argumentet  ”de stackars eleverna”. Mina bästa samtal  med svaga elever som verkligen kämpar för ett E i betyg har jag haft just i samband med betygssättning. Min formativa bedömning blir aldrig lika kraftfull och tydlig som när jag påpekar utifrån kunskapskraven vad som uppnåtts. Detta hör i hop. Måste få diskuteras tillsammans också.

Vad är det för bild av betygen som lever kvar sen det relativa betygssystemet? Vad är det som skrämmer oss med betyg? I dag är det en rättighet eleven har att få reda på sin kunskapsutveckling på ett tydligt sätt – det har det varit sedan LPO-94 tog bort det relativa betygssystemet. Det är dags att skolan får sin statushöjning och ett tydligt budskap om att utvärdering och bedömning av elevernas resultat är det som kan utveckla skolan att bli bättre. Vi har ett kunskapsuppdrag vi bör ha i fokus.

Vi ska lära eleverna läsa, räkna skriva – och det behöver vi mäta och utvärdera hur bra vi gör, Först då kan vi se vad vi ska förbättra. Svenska skolan behöver fokusera på sina resultat så att rätt arbete utförs. Forskningen har inte visat att betyg varken är bra eller dåligt. I Sverige har vi väl knappast forskat på det, utan i stället har vi bara fått lära oss att fokusera på den formativa bedömningen. Inte så konstigt att en stor del av lärarkåren känner sig osäkra på summativ bedömning, trots betygsinflation och återigen ett nytt betygsystem diskuteras det ju aldrig. Ta upp detta på era skolor, det är dags att vi inom lärarkåren tar tag i detta. Vi är professionella som varje termin tar vårt ansvar för just att sätta betyg – detta må vi berätta mer om! Nästa samtal med en kollega vill jag prata om kunskapskraven, de vill jag bli bättre på att synliggöra.

Citerar och håller med Johan Kant:

Genom mina 9 år som betygssättande lärare har jag hela tiden använt mig av diskussion av betygssteg och återkoppling på prestation, vilket tvärt om har skapat ett lugn hos eleverna. Dessutom har jag haft nästan ingen diskussion om att betygen varit orättvisa.

Läs hela inlägget Johan Kant skrivit och fler – det här är en viktig fråga!

Fröken Linda

Annonser

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s