Sparad i Fröken Linda funderar

Ska vi och kan vi inkludera dåligt beteende? #BLOGG100

En iakttagelse. Jag har påbörjat min mentala omställning till det självklart inkluderande klassrummet. Jag är inte där ännu, ser en alltför stor diskrepans mellan det jag läser om och min vardag i klassrummet. Det handlar inte om uppgivenhet, lite om frustration men också pragmatism. Det är små detaljer som att läsa om en skola i Storbritannien som lyckas med sina elever och reportaget inleds med att skolan serverar frukost – ansvarig är en elevassistent. En annan skola har stor andel stationssystem med lyckat resultat – lärare OCH specialpedagog i alla klassrum. De detaljerna pratar jag om.

Jag arbetar med:

  • Skrivmallar (exempelvis debattartikel)
  • Undervisningsbloggar
  • Ämnesövergripande arbete under vissa perioder.
  • Stationssystem
  • Utvärdering på flera olika sätt med eleverna
  • Bokprat i små grupper
  • Lämnar inte en grupp ensam med läsningen
  • Hittar böcker till läsovilliga/läsovana pojkar (färre flickor)
  • Ger ganska mycket formativ bedömning
  • Lägger ut läxor om sådana ges så att föräldrar och barn ser detta
  • Påminner via mail om jag har skrivit något viktigt på bloggarna.
  • Berättar varje lektion vad eleverna behöver ta med in i klassrummet.
  • Skriver dagens lektioner och läxor på tavlan ända upp i åk 9.

Har stor utvecklingspotential i allt jag gör som alla andra, men vet också att jag gör mycket. Når de flesta elever såtillvida att de anser undervisningen tydlig med OK kvalitet.

Men varenda dag står jag där och vet att jag inte når följande elever; De som inte är i tid, de som inte kan ta fram en penna på egen hand, de som inte kan öppna ett dokument på datorn själva (ej handikapp varken fysiskt eller psykiskt alltså), de som inte har laddare till datorn i skolan, de som har datorn hemma eller har pajat den medvetet, de som aldrig visar hänsyn. Det räcker så bra med en sådan elev per klass och alla pedagogiska metoder i världen misslyckas. Vem står då till svars? Barnet? Föräldrarna? NIX, vi lärare. Vi har ju inte uttömt hela vårt register!

– Jamen står du inte alltid i dörren och välkomnar eleverna? (eleven inte där – eller sitter lugnt bara kvar)

-Jo…

-Skriver du på tavlan om syftet med lektionen och vad de ska lära sig? (eleven läser inte)

-Jo…

– Skriver du instruktioner till uppgifterna så att hen vet vad det ska gå ut på? Är det kort? Upprepar du detta muntligt?

– Jo….

– Ger du verkligen feedback på när eleven gör något positivt? (alltid när det händer)

– Jo…

– Har du haft kontakt med föräldrarna? (typ…)

– Jo..

– Eehh har du verkligen……. ?

– JO!

Sluttanken blir: Kan vi hitta metoder att inkludera detta beteende i skolan likväl som vi kan ha elever med andra typer av funktionsnedsättningar? I så fall: Hur?

Fröken Linda

Annonser

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s