Sparad i Fröken Linda funderar

En intensiv tillvaro

Detta inlägg må vara personligt i det att det beskriver min termin. Tror dock att det kan ses som en beskrivning av en lärares termin på många sätt och på det sätter kännas igen av många.

Hösten 2015 var tung på många sätt. En intensiv tillvaro med många nya tankar, kunskaper, utvecklingsuppdrag och utmaningar i jobbet. Jobbade och jobbade, men fick inte resultat gentemot eleverna. Min undervisning hade inte påverkan på elevernas resultat. överhuvudtaget.

Vi börjar i augusti. Det är varmt och sommarlovet är till ända. Detta toppar mitt år varje år. Jag älskar skolstarter. Åker entusiastiskt in till jobbet för att packa upp, kolla in de nya möbler vi fått. Modellklassrum att skapa, 23 nya åk 7 att ta emot. Kommer till skolan. Inga möbler. Inga datorer. I korridorerna är det kaos med målare. Packar upp mitt eget lilla bord och åker hem. Här bildas en oro i magen. Hur ska vi får till det här med den tid vi har?

Nästa minne är en vecka där jag har 19 utvecklingssamtal med nya elever Det går bra, autopiloten är på, så jag känner mig nöjd, men minns ingenting av det. Ett medarbetarsamtal i grupp med mitt arbetslag når en bottenklang av oro och brist på tillit till tid/förmåga. Det är september.

Sedan avbrott för en magisk drömvecka i Boston och en kortare utbildning på Harvard University med fantastiska professor Lee Teitel och magiska Tom Hehir. Kommer hem med tankar om inkludering och tillgänglighet. Provar Startblock, exittickets, bloggar, planerar, bedömer elevarbeten. Är i gång dygnet runt – alltid steget efter.

Landar sedan platt i stökiga klassrum, stökiga korridorer, högljudd matsal, skolkande elever. Tittar mig omkring och vet inte vad jag håller på med längre. Inget jag testar ger egentligen effekt överhuvudtaget. Utvärderar. Mäter. Frågar. Förändrar. Justerar. I undantagsfall lyckas jag och glädjs åt detta.

November. Betygssättning närmar sig och 6 gruppers formativa omdömen (som skulle varit levererade) blir en maraton jag inte hanterar och jag ber om extratid  – och får det. Det blir lite av ett wake-up-call. Då är det vecka 46-47 och jag har ingen aning om vad eleverna har gjort. Arbeten s0m skulle bedömts veckor tidigare ligger överallt. Grupperna ska också ha nya planeringar nu  – sedan i går.

Vad blev då bra? Bostonresan såklart. Textprojekt med exempeltexter och kamratbedömning, min nya klass verkar hålla i hop sin första termin, lektionerna där det plötsligt händer. Kollegor, chefer som stöttar och står ut. Min klass startade elevbloggar på avslutningsdagen – vi har nosat på nästa steg.

Blev terminen intensiv för att jag utvecklades intensivt? Blev den det av brister i organisationen? Blev den det för att mina glasögon är annorlunda avseende inkludering och tillgänglighet? Blev den det av resurserna som krävs  – men inte finns? Blev den det för att jag inte räcker till för mitt uppdrag? Hur det än må vara med det (och det är troligen allt detta) vill jag inte ha en till termin på detta sätt igen.

Nu är det julledigt. Jag ska jobba under lovet för att inte komma till en skolstart utan planer och struktur. Även om den enbart är min egen.

Jag hävdar alltid att läraryrket är ett kreativt, levande och roligt yrke och den här terminen som kommer vill jag hinna uppleva det på riktigt.

Fröken Linda

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s