Sparad i Fröken Linda funderar

Kollegialt lärande

Kollegialt lärande behöver knappast motiveras i dag  –  aktuell forskning visar att detta är ett av de mer effektiva sätten för lärare att dela kunskap och samtidigt förbättra kvaliteten i verksamheten och ute i klassrummen. Timperley bland annat har ingående beskrivit dess fördelar. Tillsammans med den tid som krävs för kvalitet.

I mina mörka stunder känner jag oro för att detta bara är en fluga bland andra och just devisen ”sharing is caring” som är populär i min kommun använder jag uppriktigt sagt mest ironiskt. Va? Kritik mot kollegialt lärande? Helig ko! Vafalls!

Nej  – inlägget är inte någon kritik  mot kollegialt lärande – tvärtom delar jag helt övertygelsen om att mina kollegor har massor av bra saker att lära mig och jag är en person som tänker bra med andra – även om jag ofta behöver smälta det mer kontemplativt (introvert personlighet).

Jag har föreläst, är processledare för en utbildning på skolan internt, jag har visat min undervisning i fortbildningssyfte. Kort sagt – delat med mig.

Min stora och enda invändning är: Kollegialt lärande förutsätter att lärare på skolan faktiskt ses. Låter banalt eller hur? Ses väldigt mycket. Ses med kvalitet. Ses med ett syfte. Vi går fortbildning, vi ska kollegialt lära-oss med alla ämneslärare i kommunen. Superbra.

Samtidigt på skolan hinner vi knappt planera vårt ämnesövergripande arbete. Vårt skarpaste interna mål – helheten i lärandet. Ämnesplanerar med kollegor över google docs långt efter arbetstid. Skriver för många planeringar på egen hand – även om kollegan gör snarlikt. Samtidigt som jag ska göra nytt och dela med mig så försvinner inget annat – för ses vi inte kan inte heller arbetet fördelas på ett smart sätt. Moment 22.

Hur skulle det vara om det kollegiala lärandet och ämnesutvecklingen på skolan fick utrymme? Våra institutioner med material sågs över? Mentorskapet fick livsluft? Den summativa bedömningen diskuterades på riktigt? Kvalitet i alla klassrum PÅ skolan först. I min värld är detta det mest effektiva kollegiala lärandet för att nå bättre resultat på enheten.

Varför går vi hela tiden över ån efter vatten? Vi är till och med ännu ineffektivare, vi är flera som skickas över ån med läckande kärl. Vi finns/undervisar i klassrummen bredvid varandra! Börja gräva där vi står och när detta är ett väloljat maskineri kan vi vidga perspektiven.

Fröken Linda

Annonser

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s