Sparad i Fröken Linda funderar

Skola – pratar vi om rätt saker?

Jag har ferie nu – så härligt med lata dagar och reflektion, mycket reflektion. Jag har inte valt period eller längd själv visserligen, men sommarferien är något vi lärare värnar om och kanske ska värna om. Själv är jag skeptisk – huvudsakligen därför att det känns så uråldrigt och så osynkat med övriga samhället.

Sveriges skola är troligen inte i den kris media talar om, men skolan som organisation mår väldigt dåligt och många som arbetar i skolan mår också dåligt. Det är på grund av att många med mig vet att vi helt enkelt inte har (ges?) förutsättningar att göra ett bra jobb.

Vi lärare analyserar, utvärderar, skriver handlingsplaner, skickar E-post, plockar i hop uppgifter till sommar- och lovskolor, skickar betygsvarningar, fyller i omdömen, dubbelkollar frånvaro, är med på möten med Socialtjänsten och skriver efter det troligen ännu fler planer.

På skrivbordet (om du har ett eget skrivbord alltså) samlas under tiden högar av det där arbetet som är kärnverksamheten. Arbete med planering och uppföljning av undervisningen. Mötet med kollegan för att planera lektioner. Det som leder till en bra undervisning. Det som kanske leder till att fler elever når målen.

Hur kommer detta sig? Lärares arbetsbelastning och arbetsmiljö har blivit sämre på bekostnad av att vi gör flera yrkesgruppers arbetsuppgifter. Vi sitter ensamma med ansvar som vi inte skulle behöva ha. Skolan behöver administrativ personal, ett utbyggt arbete med elevhälsovård, vaktmästare och IT-tekniker. En skola är också en fysisk arbetsplats med lokaler som ska tas om hand och med stora värden i tekniska prylar. En vanlig arbetsdag täcker jag för samtliga dessa yrkesgrupper.

Lärare i dag är kompetenta, det finns undantag, men de är ganska få. Vi/jag vet vad vi vill med undervisningen. Lära eleverna läsa, skriva, debattera, argumentera i alla skolans ämnen så att de kan bli delaktiga i sina egna liv och i samhället.

Vi har dessutom en oerhört stark drivkraft för att få eleverna att lyckas. Förutsättningarna är inte där. Frustrationen när du som ensam pedagog i en klass inte hinner varken förarbeta, stötta under lektionen, eller efterarbeta din undervisning och ser elever misslyckas med en uppgift på grund av DIG.

Då är det inte alltid ett dugg intressant att prata om högre lön, digitalisering, hippa nya appar eller vad John Hattie skriver, lärande matriser eller flippade klassrum. Inget av detta hjälper när en elev behöver att du sätter dig bredvid längre än 45 sekunder. Eller när en elev sitter utanför ditt klassrum och inte kommer in (oops – där rök även den där andra elevens 45 sekunder).

Nej. Det är dags att på riktigt prata om vad en lärare ska göra och inte. Dra gränser, organisera arbetet professionellt och rigga en hållbar organisation med arbetsro och framförhållning.

Börja skapa och erbjud en arbetsmiljö och arbetsro så att jag kan utveckla min elevers kunskaper. Jag vill planera för den undervisning jag har potential att leverera.

Med rätt förutsättningar är läraryrket det absolut roligaste som finns. Det är därför jag om och om igen bloggar om detta.

Fröken Linda

Annonser

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s