Sparad i Fröken Linda funderar, Läst och tänkt

Kritik mot skolan – inifrån

Jag är medveten om att jag riktar en hel del kritik mot skolan som organisation och arbetsplats. Pragmatikern och strukturmänniskan  i mig har en förmåga att tänka i helheter och kan lätt iaktta alla hål i organisationen = allt det där ”någon” ska göra. Guess what? Det var decennier sedan någon arbetsplats hade en ”någon”.

Min kritik kommer i från en genuin vilja att förändra och att vilja se en fin organistatiion/institution som skolan resa sig igen med återvunnen värdighet. För så illa är det just nu.

Läste en intressant artikel i dagens DN av David Brooks = oftast läsvärt. Den heter Att leva på insidans utkantDet han beskriver fick direkt resonans i mycket av det jag tänker. Det fick mig att inse att det här är jag, min kritik kommer från insidans utkant. Jag citerar:

Det finns nackdelar med att stå vid insidans utkant. Man blir aldrig så hänförd att man engagerar sig reservationslöst. Man må bli respekterad och få vänner men blir inte så oförbehållsamt älskad som de i kärnan, brödraskapet. Man får varken den utomståendes eller den äkta troendes renhet.

Den som står vid insidans utkant har lättare att se helheten i alla situationer. Att se att vi och de, som på ytan är varandras motståndare, i själva verket alla befinner oss i en kompletterande relation inom en större process.

Det här är intressant. I dag när alla efterlyser enkla lösningar, lojalitet och inte alls obekväma människor som inte tillhör den inre kärnan av makten, men ändå är i dess utkant och därmed kan göra rösten hörd. kritisera, men med viljan att förändra. Det kan vara nog så besvärligt.

Men mer än någonsin behöver vi nu individer som är modiga nog att leva på insidans utkant, som är så varmt fästa vid sina partier och organisationer att de kan kritisera dem som en bror, inifrån och som en vän rätta till det som är fel och utan att förtröttas inskärpa i dem att aldrig svika sitt sanna jag”

Det låter som stora ord, men jag kan identifiera min kritik och i bland vassa påståenden som kan framstå som både bittra och gnälliga, må vara att jag vill kalla de konstruktiva. Vi behöver verkligen bli fler som är där och ser det som kan rättas till och tar ansvar för det, vilja jobba för det. Nu skriver David Brooks mer utifrån politisk makt, men parallellerna till alla arbetsplatser blir uppenbar.

Det som beskrivs om att leva på insidans utkant kännetecknar mycket i mitt yrkesliv och den typ av lojalitet jag har. Det är i från den positionen jag riktar kritik, är frustrerad och vill förändra. Det tänker jag inte sluta med. Det gör mig troligen inte alltid populär.

Skolan måste bli en institution med högt förtroende och stolthet igen. Höga resultat, återtaget förtroende och samhället måste återfå en tro på den makt bildning och utbildning har. Därför kommer jag fortsätta kritisera och vilja förändra en organisation som helt enkelt snart kommer att totalkapsejsa på grund av många års beklaglig nedmontering.

Eller – så är det dags att sluta arbeta i skolan.

Fröken Linda

 

Annonser

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s