Sparad i Fröken Linda funderar, Pedagogik

Inkludering. Aldrig ekonomi.

Jag ska inleda med att detta är inte ett inlägg baserat på annat än empiri från klassrum och erfarenhet. Det vill säga – det är jag som tycker.

Inkludering. Det mest olyckliga som kan hända ett begrepp/uttryck är när det missbrukas och ännu värre blir ekonomi. Det är så lätt hänt och inte sällan är det ren välvilja och en bra tanke bakom. Med detta sagt betyder inte det att det är lyckat.

Inkludering är att låta elever lyckas med de förutsättningar de har och komma så långt de kan i sin kunskapsutveckling. Det är ett demokratiskt helhetstänk och det viktiga är att helheten ska anpassas så att delarna passar in. Det är alltså ett brett begrepp som har många dimensioner. Det är väl därför det är lätt att kidnappa i fel syfte.

Den första delen i inkludering är kunskap och hjälpmedel och att med detta kunna stötta eleven på villkor som ger eleven förutsättningar att lyckas. Det kan vara att en elev med läs- och skrivsvårigheter får samma förutsättningar, men på sitt sätt. Det kan vara att dela upp uppgifter i flera delar.  Det är tydlighet och insikt i individers behov i en grupp. Tror ni har förstått poängen.

Redan detta kräver planering, framförhållning och tid. Förutsättningar att kommunicera mer individuellt är ofta viktigt också. Sådana elever har lärare minst 5-7 st i varje klass. Läs nu gärna om stycket om vad som krävs.

Den andra delen av inkludering är de elever som för att må bra i skolan behöver individuell hjälp under hela skoldagen. Att mötas av en lapp med uppgift, tid lektionen pågår eller liknande hjälper inte om inte någon agerar som elevens motor i arbetet. I drömskolan sker detta parallellt med strategiträning som successivt ökar elevens inlärningsautonomi. Medvetet arbete med att lära bort den inbyggda hjälplösheten. Sådana elever kan i en vanlig klass vara upp till tre eller fyra.

Låt oss reflektera lite logiskt: Det går inte i hop med en vuxen på 25 elever. Slut på reflektionen.

Det är billigt att elever i liten grupp/i behov av elevsassistent i stället går i en klass med 22 – 25 andra. Lätt matematik. Det är den enkla sanningen. Inkludering utan resurser kommer aldrig lyckas – det är en ekonomisk dimridå, en papperskonstruktion.

Inkludering är att elever mår bra, får lära sig på det sätt och i det lugn de behöver. Ingen elev ska tvingas vara i korridorerna för att lektionerna blir oöverstigliga med bara en extremt upptagen lärare i rummet. Ingen elev ska på en termin gå från fullt stöd till inget alls.

För att lyckas med inkludering behöver skolan se till hela gruppen  – vi pratar så mycket om individer, men kanske är det klassen/gruppen som behöver utvärderas och vara i fokus? Inkludering handlar om att helheten ska anpassas till delarna. Det betyder att undervisningen och resurserna måste kalibreras till gruppen. I dag blir det mer integrering där helheten inte förändras utan individen ska anpassa sig till en helhet som redan finns.

Vi offrar enligt mig i dag individer på bekostnad av inkludering utan resurser eller förutsättningar och då är det inte inkludering.

Vi kommer alltid ha stora behov för en liten grupp elever  – det är inte fel. Det är inte skamligt. Det är inget misslyckande. Det är inget tabu. Det är inte trolleri.

Det kostar bara pengar.

Fröken Linda

 

 

Annonser

Författare:

Bloggare, läsare och lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s