Sparad i Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 8

Sista delen av det centrala innehållet. Jag kommer att skriva lite om undervisningen och om hur viktigt det är att olika ämnen kommunicerar.

Informationssökning och källkritik

  • Informationssökning på bibliotek och på Internet, i böcker och massmedier samt genom intervjuer.
  • Hur man citerar och gör källhänvisningar.
  • Hur man sovrar i en stor informationsmängd och prövar källors tillförlitlighet med ett källkritiskt förhållningssätt

Informationssökning och källkritik är svåra delar, på ett sätt. Det grundläggande är sådant du använder varje dag. Många elever är säkra i den delen. Alltför många har svårt att just sovra i en större mängd information  – att hitta det viktigaste i en text. Det går direkt att koppla till det viktiga arbetet med lässtrategier.

Varför känns det som svenskämnet får ta en stor del av detta? Såhär skriver Skolverket i kommentarsmaterialet:

Innehållet hur man citerar och gör källhänvisningar finns bara i årskurserna 7–9. Denna punkt är viktig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Eleverna behöver veta hur man kan låna ur någon annans text på ett korrekt sätt, så att de inte till exempel klipper information från någon webbsida och klistrar in den i egna arbeten och på så sätt begår lagbrott. Informationssökning och källkritik ingår också i SO- och NO-ämnena. Där ligger betoningen på källkritik, vilket gör att det är svenskämnena som har ansvar för att eleverna lär sig söka och sammanställa information.

Det är viktigt att SV, SO och NO gör gemensam sak i detta. Jag har arbetat med citat och även att med uppge källor, tex vid skrivandet av författarporträtt eller sakprosa. Eleverna behöver en ökad medvetenhet om detta. Alla lärare har väl suttit i samtal med elever som har kopierat text. ”klipp och klistra” återfinns i alla ämnen.

Nationella proven i år gjorde en satsning på just källhänvisning och delvis citat. Skilja på din åsikt och textens argument. Det fanns väldigt tydliga instruktioner och anpassade texter. Ändå var det ett antal elever som lyckades med att inte källhänvisa. Alls. Det oroar. Vilket är då egentligen problemet? De kan inte citera eller hänvisa en källa? Eller läser de inte instruktionerna? Jag lutar åt det sista, men troligen är det en blandning.

Jag vill ta in detta mer strukturerat i mitt klassrum och vet nu av erfarenhet att BÅDE källhänvisning, citera korrekt och att faktiskt läsa instruktioner är saker vi behöver utveckla.

För mig är detta ännu ett symptom på den bristande läs- och skrivenergi/kompetens vi upplever bland eleverna. Uppgiften på nationella proven var för någon som läser instruktionerna omöjlig att missa. Med – eleverna läser inte. Lägger inte ner den energin. Detta får konsekvenser i alla led.

Det centrala innehållet är nu avslutat och nästa det kommer att börja med kunskapskraven.

Fröken Linda

Annonser
Sparad i Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 7

Det centrala innehållet fortsätter och tar upp språkbruk:

Språkbruk

  • Språkliga strategier för att minnas och lära genom att identifiera nyckelord och föra anteckningar.
  • Ord och begrepp som används för att uttrycka känslor, kunskaper och åsikter. Ords och begrepps nyanser och värdeladdning.
  • Nya ord i språket, till exempel lånord.
  • Skillnader i språkanvändning beroende på i vilket sammanhang, med vem och med vilket syfte man kommunicerar.
  • Språkets betydelse för att utöva inflytande och för den egna identitetsutvecklingen.
  • Etiska och moraliska aspekter på språkbruk, yttrandefrihet och integritet i olika medier och sammanhang.
  • Språkbruk i Sverige och Norden. Några varianter av regionalt färgat talspråk i Sverige och olika språk i Norden. Några kännetecknande ord och begrepp samt skillnader och likheter mellan de olika språken.
  • Språkbruk genom tiderna. De nationella minoritetsspråken i Sverige och deras ställning i samhället.

___________________________

Läser och får läsa om – återigen spretar det och även om detta kanske kan vara mer konkret så är det en viss skillnad på att lära sig nyckelord och att ta anteckningar och att prata om etiska och moraliska aspekter på yttrandefrihet. Här återfinns också både de nordiska språken såväl som våra 5 minoritetsspråk och den historiska aspekten med låneord och språkbruk genom tiderna.

Det är inplacerat under ett tämligen stort paraply för att uttrycka mig milt. Hur långt har jag i min undervisning utvecklat detta? I ganska hög grad visar det sig.

Minoritetsspråken och de nordiska språken har blivit bra arbetsområden. Sedan har språkbruk genom tiderna och låneord vävts samman för att ge en historisk överblick. Identitetsutvecklingen och de mer moraliska och etiska delarna i detta behöver jag utveckla. Tror jag behöver bli mer medveten om detta och försöka visa på vilken makt ord och språk bär med sig.

Jag behöver få in mer även av denna del i det centrala innehållet. Hur? När? I vilket sammanhang? Vilka texter? Jag har läst faktatexter om minoritetsspråken och använt faktaprogram i arbetet med eleverna. Språkbruk genom tiderna har blivit översiktligt och jag måste ha in de nordiska språken tydligare.

Förmodligen är allt detta självklart och färdigplanerat för alla. Eller? Jag har ägnat stor tankemöda på förra delen om berättade texter och sakprosa. Var på biblioteket och bad de tipsa om ungdomsböcker skrivna av författare från norden – tänkte hitta en dansk Johanna Thydell, eller en bok som utspelar sig i Finland och är skriven av en finsk författare. Hur skulle skolan och föräldrar skildras i en bok skriven i en finsk miljö? Var fullt beredd att läsa in mig på ett antal böcker eller helst noveller direkt. Fick inget tips, de hade inget. Det blev ingen nordisk litteratur.

Tänk – just det – om det hade funnits en lista med tips på läsning (det kanske det finns??). Det hade varit bra stöttning, mer tid till min faktiska undervisning. Jag fortsätter utveckla min undervisning även här. Hittar säkert texter till slut. Uppfinner det berömda hjulet. Igen.

Ännu en läsning av det centrala innehållet nästan avslutad. Även denna gång på en ferie utan diskussioner. Det kommer att behövas omläsningar. Tankar om tolkningar väcks varje gång. Gör jag något av allt detta? För mycket? För lite? Sedan tillkommer tiden det tar att hitta min tolkning, göra alla avvägningar och hitta ett lämpligt stoff.

Likvärdigt?

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 6

Fortsätter läsa och fundera kring det centrala innehållet. Vi ska komma i håg att detta är det obligatoriska innehållet enbart avseende texter och litteratur.

Berättande texter och sakprosatexter

  • Skönlitteratur för ungdomar och vuxna från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen. Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter.
  • Språkliga drag, uppbyggnad och berättarperspektiv i skönlitteratur för ungdomar och vuxna. Parallellhandling, tillbakablickar, miljö- och personbeskrivningar, inre och yttre dialoger.
  • Några skönlitterära genrer och hur de stilistiskt och innehållsligt skiljer sig ifrån varandra.
  • Några skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk, samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har tillkommit i.
  • Beskrivande, förklarande, utredande, instruerande och argumenterande texter, till exempel tidningsartiklar, vetenskapliga texter, arbetsbeskrivningar och blogginlägg. Texternas syften, innehåll, uppbyggnad och språkliga drag.
  • Texter som kombinerar ord, bild och ljud, och deras språkliga och dramaturgiska komponenter. Hur uttrycken kan samspela med varandra, till exempel i tv-serier, teaterföreställningar och webbtexter.
  • Kombinationer av olika texttyper till nya texter, till exempel informerande texter med inslag av argumentation.

_____________________

Det här är ett omfattande och extremt kompakt innehåll. Det spretar och krävs omläsningar. Ord som några och betydelsefulla, är inte helt enkla att göra en tolkning av, för tro inte att det är något annat, apropå problemet med likvärdigheten i skolan. Jag fokuserar kring skönlitteraturen, det blir för omfattande annars.

Vad innebär det att läsa några, betydelsefulla böcker? När du utöver detta ska sprida dig över ungdomslitteratur och skönlitteratur samt få in Sverige, Norden och den lilla övriga världen? Jag har som utmaning att hitta mer nordisk litteratur samt känner inte att jag får stöd i att hitta ungdomslitteratur/skönlitteratur från övriga världen. Hur ska jag då leva upp till den centrala innehållet?

Jag läser t.ex Johanna Thydell, Katarina Kieri, John Steinbeck och Ann-Helen Laestadius och genreteman om deckare eller fantasy. Detta täcker ju inte helt övriga världen eller Norden. Men är det några (ca 6-8 gemensamma böcker på 3 år + genreteman) och är dessa betydelsefulla? På vilket sätt? Vem avgör?

Jag tar upp termer enligt kursplanen och tittar på stilistiken. Jag vill göra eleverna uppmärksamma på kopplingar författare, text och författarnas egna liv och den period de verkade i. Då har jag inte ens nämnt sakprosa, noveller, lyrik, dramatik, myter och sagor. Vilket jag också läser med eleverna. Texttyper och begrepp och stilistiska drag tar jag upp kring varje texttyp.

Uppräkningen kan fortgå och såklart skiljer sig detta från läsår till läsår – är det såklart ur likvärdighetssynpunkt? Vad gör det med elevernas likvärdiga undervisning om jag väljer bort och lägger till?

Den svenska kursplanen är bland de mest flexibla och lägger stort urvalsarbete på enstaka lärare och det är ett kreativt och roligt, men svårt ansvar. Det borgar inte för likvärdighet eller för att eleverna ska få en gemensam kulturell bas att stå på. Det kan vi vara överens om. Vi vet också att det inte är självklart enkelt att ta detta stora urvalsansvar. Det ser vi i alla grupper på FB och Twitter.

I detta perspektiv anser inte jag att kursplanens centrala innehåll är särskilt tydligt, vägledande eller ens likvärdigt. Det vilar ett stort ansvar på det enskilda kollegiet på olika skolor att ansvara för tolkningen av detta. Kollegial handledning (nytt modeord) eller de glesa ämneslärarträffarna sysslar ytterst sällan med urvalsfrågor eller med den summativa bedömningen. Skulle vi försöka skulle 90% hävda sin rätt av själv bestämma innehållet i undervisningen. Detta är ett dilemma.

Det finns i min värld en gyllene medelväg där olika litterära handledningar och vägledande listor på litteratur skulle göra det enklare och tydligare för alla. Det innebär inte att vi tas i från vår yrkeskompetens därför att det skulle vara vi som stod bakom detta arbete.

Är det något svensk skola behöver är det en stabil grund av stoff att stå på som gör att fokus kan ligga på undervisningen om stoffet, inte på att uppfinna ett hjul på varenda skola i varenda klassrum.

Varför är det inte detta lärare får möjlighet att fokusera på? Det är det här som är vår yrkesutövnings själva grund.

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 5

Centralt innehåll: Tala, lyssna och samtala

  • Att leda ett samtal, formulera och bemöta argument samt sammanfatta huvuddragen i vad som sagts.
  • Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare, om ämnen hämtade från skola och samhällsliv. Anpassning av språk, innehåll och disposition till syfte och mottagare. Olika hjälpmedel, till exempel digitala verktyg, för att planera och genomföra muntliga presentationer.

Läser vidare i det centrala innehållet. Att samtala, lyssna och delta i diskussioner är en viktig del av den kompetens som behövs i arbetslivet. Eleverna är medvetna om detta. I åk 9 när eleverna gör de muntliga nationella proven är uppgiften just att leda, delta samt sammanfatta huvuddragen i en diskussion/ett samtal. Det står inget om att arbetet ska genomföras i stor grupp, snarare uppmuntras mindre grupper, om inte annat innan helklassredovisning.

Undervisningen för min del har oftast utgått från skönlitteratur,  en teaterföreställning, hålla ett sommarprat, att eleverna förberett en presentation om något ämne eller bara helt enkelt ett kort bokprat efter en läsläxa. Det tar sig många former och är en utmanande del i undervisning såväl som bedömning tycker jag.

Jag har ett stort dilemma med denna del i undervisningen: att få möjlighet att verkligen lyssna på eleverna och hjälpa vidare. Säkert arbetar många i idealskolor där det finns mysiga grupprum och där eleverna med ett leende arbetar vidare i lugn och ro medan du ägnar dig åt att lyssna på en grupp. Jag gör det inte. Överdriver, men målar en bild.

Jag undervisar som ensam lärare i helklass med varierande, ofta stora, behov. Även om jag hittar en uppgift som fungerar, förbereder stödsystem, har jag minst en handfull elever som trots detta behöver att jag individuellt finns där. Jag har jobbat på konstruktiva lösningar och bett om hjälp – men extremt sällan har jag lyssnat på elever i mindre grupper utan hjärtklappning, ont om tid och medvetenheten om alla de som inte får någon vettig undervisning och som inte har drivkraft för arbete på egen hand. Är det ingen som känner igen sig? Finns det någon lösning jag har missat?  Känner mig så otillräcklig även om jag är erfaren och lätt hittar ämnen för diskussioner och samtal.

Presentationer i helklass oftast med stöd av digitala hjälpmedel, det är arbetet som är förberett, det blir lite tydligare att genomföra. Samtalen där jag försöker lyssna och vara med är utmaningen. Jag förbereder noggrant frågor, utser samtalsledare, går igenom kunskapskrav – ni vet. Ändå blir jag aldrig nöjd. Eleverna uttrycker att de på mina lektioner samtalar och diskuterar mycket i grupper och det uppskattas av många. Fast de vill att jag ska lyssna, återkoppla och finnas i samtalet. Jag räcker inte till. Antar att övningen om än oåterkopplad genererar en form av resultat.

Det som har fungerat bra är att prata om skönlitteratur samt att arbeta med ”Sitting Down Drama” där eleverna ställer frågor utifrån boken. Sammanfatta huvuddragen är ett återkommande moment som fungerar. Stationssystem fungerar en stund, sedan tappar ett antal elever fokus och orkar inte längre. Jag får cirkulera och stötta dessa elever, har även testat att vara vid en av stationerna. Inget med helt lyckat resultat.

OK, då får det vara så. Jag har rimligen lika goda förutsättningar, eller lika stor brist på dem, som många andra. Det här är en viktig del i undervisningen och en väldigt rolig del. Jag som undervisar tonåringar älskar att diskutera och debattera med dem.

Men till sist ska det till en summativ bedömning som kräver närvaro. Lär återkomma till detta.

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 4

Centralt innehåll: Läsa och skriva

Centalt innehåll presenterar i kommentarsmaterialet som följer:

Det centrala innehållet i kursplanen anger vilket obligatoriskt innehåll som ska behandlas i undervisningen” (kommentarsmaterialet s.10).

Det är det innehåll eleverna ska ha getts förutsättningar att utveckla kunskaper om (dessa ORD) och som min undervisning ska innehålla. Dock ingen riktning om hur mycket det bör täckas in, omfattningen alltså. Som tidigare nämnts får jag också ta in andra delar OM detta innehåll har täckts/kommer att täckas. Meningen var säkert att vara tydlig.

Det centrala innehållet inleds med läsa och skriva. Nyckelord är analysera, tolka, strategier. Eleverna ska lära sig urskilja olika texters budskap, tema, motiv,  och textens syfte, avsändare och sammanhang.

I kommentarsmaterialet nämns den nedgång i läsförståelse vi har sett i PISA och delvis hänvisas det till läsundervisningens brister samt att skolan fokuserar för lite på sakprosa. Tolkningen (klarspråk finns ej i detta material) så innebär detta att i undervisningen ska fokus ligga på lässtrategier och i de högre årskurserna på att kunna analysera och urskilja texterna budskap och syfte. Vem ligger bakom texten? Varför har den skrivits?

Undervisning om lässtrategier verkar alltså vara avgörande för elevernas möjligheter att bredda och fördjupa sin läsförmåga. Därför är lässtrategier ett centralt innehåll i alla årskurser.” (kommentarsmaterialet s. 13)

I min undervisning har jag arbetat med sakprosa, mest avseende nyhetstexter. Att plocka ut det viktigaste, att få syn på syftet med texten. Det har jag gjort genom helklassläsning där vi synliggör att läsa text, jag stannar, frågar och uppmärksammar ord, fraser och textdrag. Sedan har vi läst mer konventionella läromedelstexter och plockat ut nyckelord mm.

Det som är dilemmat är att eleverna läser  och skriver SÅ mycket i andra ämnen. Ändå är det i svenska ansvaret ligger – är den enda lösningen ämnesövergripande arbete? Var uttalas detta? Snarare påtalas att det är svenskämnet som ska ta bollen med allt detta.

Ser man till nuvarande timplan har svenska flest antal undervisningstimmar av alla ämnen. Ämnet svenska får därmed ett stort ansvar för elevernas språkutveckling, för deras möjligheter att utveckla sitt tänkande och lärande och för deras förståelse för sig själva och andra människor” (kommentarsmaterialet s. 8)

Det jag iakttar är att eleverna på egen hand sällan har energi eller kanske strategier för att själva ta till sig en text. De uppskattar stödet i läsningen och påtalar att de lär sig mer av detta. Men sedan då?

Samma mönster framträder i skrivandet. En nyckel jag har upptäckt är just cirkelmodellen som just visar på texters olika drag samt ger en modell för det egna skrivandet. Skrivmallar, skrivplanering och stöd i respons – allt detta har jag testat mig fram angående.

Återigen  – när processen släpps till sist och eleverna ska bearbeta, avsluta och ändra i texten (oavsett mallar och stöd) så tar energin slut direkt. Det är en jobbig kognitiv process, men viktig. Min fundering avseende detta är att på något sätt måste jag öka elevernas egen delaktighet och lära de hjälpa och stötta varandra. Har i ärlighetens namn inte helt nått dit med mina elever.

Sedan tas ordklasser, satsdelar och annan formalia upp och där är mitt nästa steg att höja kraven och vara tydlig. Jag undervisar årskurs 7-9 och på den nivån måste en del av grunderna ändå ha satt sig – det är en förutsättning för att ta eleverna vidare. Ändå ser jag hela tiden en brist i kompetensen att på egen hand (efter stödstrukturer) självständigt ta ansvar för läsandet och skrivandet.

Det innebär att mina stödstrukturer kanske bör byggas ännu starkare. Hur mycket och när är det för mycket? Ingenstans nämns det arbete eleverna ska/bör lägga ner – ”genom undervisningen i ämnet svenska ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att /../

Hur stor del ska jag ge och eleverna ta?

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 3

Fortsätter min läsning av kursplanen i svenska. Har kommit fram till förmågorna. Något som till kom i LGR 11. LPO 94 hade ju mål att uppnå och mål att sträva emot (mer undervisningens inriktning). Förmågorna är långsiktiga mål som avser de ämnesspecifika kunskaperna och ska inte ses som något som slutgiltigt ska uppnås. Tydligt? Vi har förmågor vi ska träna eleverna i, men de är oerhört breda och de ska inte heller ses som något att uppnå och inte heller något att sträva emot? Jag går till kommentarsmaterialet och tittar och där står det:

Texten avslutas med ett antal långsiktiga mål som är uttryckta som ämnesspecifika förmågor. Dessa gäller för alla årskurser och ligger till grund för kunskapskraven. Må­len sätter ingen begränsning för elevernas kunskapsutveckling – det går alltså inte att betrakta dem som något som slutgiltigt kan uppnås.” (s. 4 i kommentarsmaterial till svenska)

Är du klokare? Antar att detta ska ses som ramverk som de stora delarna svenska ska utveckla elevernas förmågor i, men jag undrar vad som hade skadat i att förklara lite tydligare och ta ställning? Fast, i nuvarande form är de inte mätbara i vilket fall.

Förmågorna pratar betygsmotståndare utifrån, det ligger väl en logik i att något brett, icke mätbart skulle tilltala. Jag som tänker på ett annat sätt får väl avvakta och analysera om jag tycker att kunskapskraven är mätbara (håll inte andan).

Här är de förmågor ämnet svenska  ska ge eleverna förutsättningar att utveckla (förutsättningar att….. intressant ordval) . När har eleven getts förutsättningar? Tänk om eleven inte, TROTS, goda förutsättningar inte t.ex läser eller anpassar språket?  Vila ska förutsättningarna vara?

  • Formulera sig och kommunicera i tal och skrift,
  • Läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften,
  • Anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,
  • Urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer, och
  • söka information från olika källor och värdera dessa. 

Ja. såhär ser riktlinjerna, syftet och förmågorna ut för ämnet svenska. Tydligt och lätt – nej – men att förhålla sig till. I nästa blogg tittar jag på det centrala innehållet. Det ska styra innehållet i undervisningen, men det specificeras inte att något är viktigare än det andra. Nej, inga begränsningar eller något om hur omfattande det ska ingå. Läraren får ta in andra saker – så långe allt i det centrala innehållet är täckt.

Mer om detta!

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 2

Jag fortsätter läsa kursplanen i svenska. I förra inlägget läste jag de inledande raderna. Nu går jag vidare till SYFTE, som kommer innan förmågorna.

Det innebär att eleverna genom undervisningen i svenska ska ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära.” (s.222)

Ganska tidigt i skolan lämnar vi perspektivet lära sig att läsa för att i stället läsa för att lära. Lära och kommunicera gör vi på många olika sätt och jag tycker det är viktigt att tänka tillsammans med andra också. Läsa för att lära gör vi mycket och kraven på att kunna detta blir större ju högre i utbildningen du når.

Läsandet då?

Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva” (s. 222). Elevernas intresse för att läsa och skriva ska stimuleras. Känner mig tvekande till ordet stimulera, jag är inte så säker på att jag kan stimulera alla att läsa – eller? Ligger detta helt på undervisningen (alltså mig) eller ska det vara en ömsesidig process? Eleven som inte stimuleras då? Nej, för mig handlar det om att leda in i litteratur och skrivande  – är det detta som avses med stimulera så OK.

I undervisningen ska eleverna möta samt få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen” (s. 222). Möta? Inte läsa och diskutera/jämföra? Hur många böcker? Hur långa? När har jag täckt in ”skilda delar av världen”? Här har jag ett utvecklingsområde. Jag har varit på bibliotek för att få nya tips, men det är dåligt med det. Var finns litteraturtipsen till oss lärare?

Utöver detta handlar det om sakprosa, olika estetiska uttrycksformer och scenkonst. Eleverna ska också kunna värdera information (och orka ta den till sig och agera), samt uttrycka egna åsikter och språkbruket bör variera efter texttyp och arena.

Språkbruk och dess konsekvenser nämns också och därigenom en större tilltro även till sin egen kommunikativa förmåga. Lära sig att ta ansvar för sitt eget språkbruk. Det här är centralt i att lära eleverna bearbeta och anpassa språket.

Sist nämns att eleverna ska möte och bekanta sig med de nationella minoritetsspråken och de nordiska grannspråken. Orden möta och bekanta sig med fascinerar. Vad innebär det? När har du mött och bekantat dig med något nytt?

Jag har även försökt få tag på en lista med ungdomsböcker skrivna av författare från de nordiska länderna. Det behöver troligen inte vara så omfattande att möta och bekanta sig med. Eller?

Har i alla fall konstaterat efter denna läsning att ett viktigt område jag vill utveckla är att hitta noveller/antologier som erbjuder texter med nordiska och utomeuropeiska författare.

Tolkningarna kring det jag läst hittills är väl lika många som lärare. Vad täcker vi in och hur omfattande? Återstår att se avseende det centrala innehållet. Vilket jag lär återkomma till.

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Fröken Linda och kursplanen

Fröken Linda och kursplanen 1

Kursplanen i svenska inleds som följer: ”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människan sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts” (s. 222 läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011).

I kommentarsmaterialet kring kursplanen framgår att språk, identitet och litteratur kvarstår som byggstenar i svenskämnet. Ändå saknar jag i inledningen betoning på att litteraturen är en väg, en extremt viktig väg, till att nå ett varierat och rikt språk.

Ur kommentarsmaterialet: ”Skolans uppgift blir att förbereda eleverna för att leva i ett föränderligt samhälle där värderingar och kulturer möts och ge dem redskap för att kunna vara delaktiga och agera i samhällsfrågor av olika slag. Allt detta ska rymmas inom ramen för ämnet svenska.” (kommentarsmaterial till kursplan i svenska s. 8)

Svenskämnet ges ett stort ansvar för att eleverna ska diskutera, argumentera och agera utifrån åsikter samtidigt som de behöver lära sig att ta in olika argument. I klassrummet möts alla, med olika bakgrund och åsikter. I litteraturen kan vi hitta teman och värderingar att ta upp.

Kraven på både muntlig framställningsförmåga och läsförståelse har motsägelsefullt nog bara ökat i vår alltmer textlösa värld. Våra elever måste kunna framföra sina åsikter utan att det blir korta budskap, likt populistiska politiker i dag. Det här betyder att jag i min undervisning måste läsa längre texter med innehåll och få i gång tankar om vad som verkligen står. Detta kräver uthållighet och läsförmåga. Längre texter och att värdera och analysera innehållet blir viktigt.

Verkligheten däremot tar oss emot korta, populistiska utspel, litteratur värderas inte särskilt högt bland vuxna i dag, förtroendet för de mer långsamma medierna sjunker. Våra elever ska i en sådan textvärld fatta beslut och uppmana andra till analys och eftertanke. De behöver bli vuxna som diskuterar lösningar, lyssnar på andra och framförallt, kompromissar.

Att kunna tänka, kommunicera och lära kräver läsning, att tidigt erövra ett språk  (kommunikation redan med det lilla barnet) och att ha ord att uttrycka sig med. Litteratur och texter är sättet vi bygger upp detta.

Fröken Linda