Sparad i Läsning, Pedagogik

Att fånga en bok

I dag avslutade jag ett läsprojekt med åk 9.Vi har läst Flyga Drake av Khaled Hosseini. Eleverna har samlat citat och skrivit personporträtt.

I dag var det mitt andra försök med såkallade minilektioner. Jag tar inte åt mig äran eftersom jag hittade idén på en annan lärarblogg för drygt ett år sedan.

Microskrivande, vilket är bärande i denna minilektion är förtjusande effektivt. Du lurar eleverna att skriva maximalt och fokuserat, på tydligt avgränsad tid. Jag brukar ha 10 minuter skriva och ca 10 minuters diskussion.

Frågorna handlar om bokens tema och leder eleverna in på att göra textkopplingar. I:a delen av frågan handlar om boken, Sedan leds de att ta in egna perspektiv och tankar.

Såhär ser en av frågorna ut på temat vänskap/lojalitet

____________________________________

”för dig ska jag göra det tusen gånger om”

Trots allt är lojaliteten och vänskapen är stark mellan Amir och Hassan.

  • Varför försvarar Hassan alltid Amir? Enbart av plikt (som tjänare)?
    Vad får de ut av varandra?
  • Hur ser du på lojalitet och vänskap? Vad kan man “kräva” av en god vän?
    Eller… berätta om din bästa vän. Vad som gör hen till en bra vän
  • Kan du ge något exempel på vänner (i andra texter eller filmer) där de ställer upp för varandra? Eller ett exempel på “osund” vänskap där den ena parten blir utnyttjad?

__________________________________

Första delen alltså reflektion om boken och efter det leds eleven in i att göra textkopplingar till bokens tema – det fungerar så bra! Diskussionerna blir också täta och innehållsrika med detta förberedande skrivande.

Jag har använt nästan exakt detta fast riktat på Möss och Människor – temat vänskap är bärande i båda böckerna på olika sätt. Det här är en metod att skriva-för-analys som jag tycker mycket om.

Fröken Linda

Annonser
Sparad i Detta har hänt, Läsning, Uncategorized

Det här med att ha referenser

Läser Flyga Drake av Khaled Hosseini med en klass nu. Denna enligt mig omistliga berättelse om uppväxt, flykt och om hur det förflutna kommer i kapp.

Eleverna kämpar och jag har börjat en läslogg där de samlar citat. Det är ett stort och omfattande arbete för de här läsovana eleverna –  jag ger mig inte.

Så dyker det upp: I ett citat har en elev med när en karaktär i boken lovordar Hitler. Elevens kommentar ifrågasätter detta och kan specificera var i historien vi är. Jag kommenterar till eleven att ”Nu har du fått exempel på den nytta du har av att ha historiska och allmänbildande referenser för att kunna se en större bild”. Eleven svarar via dator direkt ”Ja det blir roligare att läsa då”.

Dessa typer av exempel är så viktiga att lyfta fram och dels diskutera och sedan visa på att kunskaper och allmänbildning göder varandra och världen blir mer sammanhållen. Vi måste få in detta i läsningen i skolan. Det är viktigt och relevant för läslust och för att gå i dialog med en text. Flummigt? Absolut inte – inte i jämförelse med de kunskapskrav jag ska använda för att bedöma denna kunskap vill jag hävda.

Det är detta som gör att trots all tid detta tar så vet jag att jag finner eleverna där de är och ser om de kan gå i dialog med en text eller inte. Nästa steg ska bli att de gör detta med varandra. Nej – detta ”spar” inte tid  – jag behöver nämligen även bedöma detta.

Är detta viktigt nog? Signalera genom en ökad respekt för den här typen av efterarbete/förarbete. Läs 22 läsloggar själv och ta tid. Återkom.

Fröken Linda

 

 

Sparad i Detta har hänt, Läsning

Läsa – texttyper

JSom läshungrig 24 timmar per dygn så behöver jag verkligen inse att dessa ungdomar inte närmar sig den världen ens en gång. Skulle dock säga att den intresserar dem.

I veckan plockade jag med mig en nyhetstidning och sedan förberedde jag olika texttyper som finns i en tidning. Jag ville göra det konkret. Sedan fick elever i par leta upp en specifik: tex. filmrecension, notis, insändare osv. De skulle:

  • Berätta hur de hittade den i tidningen (grafiskt i moderna tidningar har du stor hjälp)
  • Vad är syftet med texten?
  • Är den objektiv eller subjektiv?
  • Plocka ut speciella fraser som är typiska för texttypen tycker du.

Vi diskuterade länge och väl om varje texttyp. Det blev allt från grammatik till syftet med olika texter. Eleverna var intresserade. Det framkom att några inte har läst kolumn eller filmrecension t.ex. Detta var förvånande – visst de har läst krönikor med mig, men tydligen har jag inte varit tydlig nog med texten och dess specifika drag.

Nåväl, jag kan orera länge om läsningens betydelse och hur denna har gått bitvis förlorad, Inser jag den ofantliga utmaning i tid detta ger. Hur ska jag täcka in det behov som bör täckas in av att helt enkelt läsa varje dag? 180 minuter en bra vecka  – och en kursplan som väller över alla breddar i omfång och oklarheter. Det gäller att plocka ut guldkornen.

Nu funderar jag på att ge detta i läxa – att hitta en texttyp och ta med.  En bra lektion med fokuserade elever som troligen lärde sig något, eller de svarade att de hade lärt sig något när vi avslutade lektionen.

I övrigt hävdar jag: Läraryrket bör få de förutsättningar som behövs för att genomföra verksamheten enligt skollag och andra styrdokument. Det är viktigt nog.

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning

Läsprojektet termin 2

Ni kanske minns att jag har ett läsprojekt ”on the side” i min klass? Nu har vi nått termin 3 av denna och jag ger mig inte.

Vad går det ut då? Jag vill helt enkelt arbeta upp elevernas läsvan och läskondition. Inte mer forskningsbaserat än att övning ger färdighet- även om forskning pratar om läsvana och läskondition. Det är det största syftet. Denna termin är det 3 böcker under terminen som är aktuellt. Vi hade en uppstart med lästips och möjlighet att gå och låna böcker.

Innan jul så utvärderade jag igen. HT16 denna gång. Då var det 2 böcker som gällde (läste dessutom skönlitteratur i undervisningen).

  • 72% hade läst 2 böcker (av 21 svarande)
  • 76% hade läst mer under terminen för att vi hade läsprojektet

I fria svar framkommer att de läser mer. Det blir en vana, som en hobby. Precis det jag vill etablera vikten av.

Jag kommer att fortsätta och utvärdera när terminen har gått. Jag hoppas också att mitt långsiktiga mål: att klassen ska nå bra resultat på läsförståelsedelen av de nationella proven om drygt ett år ska infrias.

Skam den som ger sig!

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning

Den där jävla skärmen alltså

När jag i dag var på Uppsala Universitet på en inspirationsdag för lärare inblandade i nationella proven (t.ex utprövningar) handlade en föreläsning om tonåringars läsning och attityder till detta.

Föreläsaren var Olle Nordberg, gymnasielektor i svenska, författare till b.la Litteraturen på undantag

Jag tänkte skriva ner lite tankar.

En nyhet för mig var att det skönlitterära läsandet har varit hyfsat konstant, det är läsningen av faktatext som avgjort de dåliga resultat på t.ex PISA. Vilket torde betyda att andelen starka läsare av skönlitterära texter varit mer konstant, men antalet starka läsare av faktatexter minskat.

Det som redovisades var en enkätundersökning och sedan genomfördes fokussamtal med utvalda elever  om litteratur. Eleverna var ungefär hälften killar/tjejer och de låg i ”mittenfåran” kunskapsmässigt.

Frågeställningarna var attityd till läsning. Digital kontra bokläsning, skol- kontra privatläsning och om fiktion-verklighetsbaserat.

Det fram kom att ungdomarna såg positivt på läsning av böcker. Att koppla bort skärmen och sjunka in i en bok. Det fanns en nostalgiskt skimmer kring detta. Men ungdomarna läste de facto väldigt sällan. Något stort intresse för att lyssna på böcker fanns inte. Det här har jag mött. ”Om inte bara skärmtid och allt i skolan inte tog tid skulle jag läsa mer”. De inser inte kopplingen till sina egna medievanor (vilka de kan påverka) och de läser sällan trots denna insikt.

Det som också var intressant var att det fanns lågfrekventa läsare som klarar av en hyfsad analys av en text. Detta har jag förvånats över, men jag har iakttagit att så är fallet.

Ungdomarna kopplade inte helt det de läste i skolan till läsning. De böckerna eller texterna räknade de inte med. En annan sak var att de skiljde den digitala läsningen från läsningen av en bok.Här måste rimligen gemensamma nämnare väl gå att hitta? Vill lära mig mer om digital läsning.

Det här har inspirerat mig till att leta upp min läsenkät jag brukar göra och kanske undersöka min egen klass och deras attityd.

Det är väl så att rubriken ”den där jävla skärmen alltså” på något sätt symboliserar vad som har hänt med läsandet.

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning, Läst och tänkt, Lästips

Den meningsfulla högläsningen

Läst den korta, mycket trevliga och framförallt kloka boken Den meningsfulla högläsningen av Anne-Marie Körling. Det här är en bok alla skulle läsa.

Det handlar egentligen om erövrandet av språket – orden som behöver tränas in och höras, smakas på och upptäckas. Det här börjar inte i skolan. Det börjar med det lilla barnet som föräldrar och syskon pratar med, läser med, upptäcker med.

Skolan har ett väldigt stort ansvar för läsutvecklingen, den som tar ett vardagsspråk in i ett skolspråk. Men låt oss stanna vid högläsningen. Körling dömer inte, kommer inte med pekpinnar, men beskriver ändå hur enormt viktigt det är. Påminner mig om att skapa ett klassrum som innehåller böcker. Böcker att bara lyfta upp och läsa ur. Fastna i. En kort stund.

Är det en sak som kan bidra till att texter upptäcks och att läsningen blir meningsfull så är det högläsning och samtal, men även att den vuxna tidigt hemma agerar modell. Läser, upptäcker ord, ser till att det finns ord.

Högläsning är en gåva du ger. citerar Anne-Maries som som kommer hem och har fått en ny lärare:

”Han gillar oss”, sa min son

”Hur vet du det”? frågade jag

”Han högläser”.

Vi har detta stora kollektiva uppdrag att skapa läsande människor  – det ska skolan ta och det ska vi alla ta. Kan vi inte bara börja se läsning som viktig igen?

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning

Debatten om texttyper

Jag har följt debatten som började med att Lars Melin konstaterade att skönlitteratur inte ger framgång i läsningen av de texter som läses i yrkeslivet. Sedan har flera kommit att skriva repliker, läsambassadören, docent i litteraturvetenskap, en ledare och det mest balanserade  – av en lärare.  Här är tråden

Skönlitteraturen behöver sina försvarare, men i det här sällskapet är vi nog alla sinsemellan frälsta av den redan. Litteratur har en  emotionell kraft och det den ger en upplevelse som är unik innehållsmässigt. Skönlitteratur är helt enkelt fantastiskt. Det är det nog egentligen ingen av dessa debattörer som säger emot och inte undertecknad heller. Det är vi överens om.

Vi behöver dock se att en hel del läsning är funktionell och abstrakt på ett annat sätt. Termer, begrepp, nyhetsartiklar, PM, faktaunderlag för rapporter, instruktioner, arbetsbeskrivningar. Ja, kort sagt ALLT vi alla läser varje dag som inte är skönlitteratur. Jag läste Adrienne Gears bok ”Att läsa faktatexter” Hon presenterar sin insikt om hur pass lite av den dagliga läsningen och av den läsförståelse som måste byggas upp inför studier och yrkesliv som är skönlitteratur. Märk väl att jag fick tips om denna bok av en NO-lärare, det är så det ska fungera!

Min insikt är att som lärare i svenska vet jag värdet av allt detta. Det är tydligt reglerat i styrdokumenten att vi i skolan/svenskämnet ska läsa och skriva olika typer av text. Jag märker i min undervisning att det mesta vi läser i dag är svårt för ungdomarna att läsa på djupet. Här föreligger en gigantiskt utmaning.

Lösningen då? Ja, enkel är den inte. Det är ett dilemma att det läses så lite överhuvudtaget, enligt mig. Det betyder att vi alla behöver uppmärksamma detta. Inte bara i skolan, som tyvärr inte är den ständiga patentlösning alla tror. Några viktiga saker kan jag som pedagog med läsansvar göra:

  1. Bättre samarbete över ämnena. Eleverna läser och skriver så mycket i olika ämnen inte bara i svenska.
  2. Uppmärksamma ett språkutvecklande arbetssätt. Ge kollegor stöd i detta. Jag har hållit en del intern fortbildning om detta och erbjudit mig att vara ett bollplank.
  3. Alla lärare i svenska behöver även uppmärksamma skönlitteratur och vara bra läsmodeller. Min personliga åsikt är att det behöver läsas mycket mer utanför skolan.
  4. Starta läsprojekt – gå i hop med kollegor, ge boktips. Ge eleverna i uppgift att läsa hemma. Det har jag gjort med min klass och det kommer jag fortsätta med. I vilken form funderar jag på just nu.

Läsförståelsenivån, läsuthålligheten och även skrivandet har fallit tillbaka i och med teknikutvecklingen och den sjunkande respekten för skola och bildning/utbildning, många faktorer samverkar här.

Vi har ett gemensamt ansvar att som läsambassadör, som lärare i olika ämnen, som förälder, kompis och förebild att peka på värdet i allt läsande och visa på den kompetens i att läsa på olika sätt som samhället ställer krav på. Det här är inte bara något skolan kan arbeta med. Fler vuxna måste bli läsande förebilder, av olika sorters texter.

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning, Lästips, Pedagogik

Gräva djupare med frågor

Det här inlägget kommer att handla om att lära elever att ställa egna frågor till texter de läser. Jag läser Tankens Mosaik av Elin Oliver Keene och Susan Zimmerman (Daidalos, först utgiven 1997)

IMG_1376

Boken kom till när två läsforskare/lärare i Denver skrev ner sina erfarenheter efter att ha varit runt på skolor och undervisat i strategier för läsning. Tankens mosaik, det handlar om hela den process läsningen är.

Kapitlet om att gräva djupare med frågor fastnade jag för. Det är en av de strategier forskning tar upp som erfarna läsare använder när de läser. Boken tar upp flera av dessa strategier och läsningen fortsätter.

In i ett klassrum kliver en av läsutvecklarna in, där för att hjälpa en frustrerad lärare att hitta nya metoder i undervisningen. Det är ett prydligt klassrum, 28 elever och de flesta kan avkoda och högläser bra. Så? Något fattas.

Snabbt ser läsutvecklaren att barnen inte blir involverade eller berörda i läsningen, det blir mekaniskt bra. Här behövs frågor, att börja gräva djupare i texten. I sin iver att få med alla och ha struktur med 28 elever behövdes utrymme för eleverna att bli mer delaktiga i inlärningen – att ställa frågor. Såhär beskrivs läraren vi möter ”Hon eller han vet sig göra ett bra jobb, men har också en intuitiv insikt som säger att undervisningen och skolan kan bli bättre”

Efter observationer diskuterar de vad som kan vara en bra väg framåt. Efter att ha pratat lite landar de i att aktivera elevernas intresse med frågor. Tanker får ursprunget i att vi alla vet alla vilka frågemaskiner barn är i 6-7 års åldern. De beslutar att utgå från forskning som säger att erfarna läsare ställer frågor medan de läste och kanske skulle denna lässtrategi få engagemanget att öka i klassen. De börjar med att modellera och läser texter med barnen, som är 6-7 år. Sedan successivt lär de sig att skapa egna frågor.

Det är en stadig process som utvärderas och de arbetar även med sk demonstrationsgrupper som träffas och ger en mindre grupp elever en fördjupning av strategin. Ofta elever som behöver stödet, men några frivilliga brukar få plats. Den gruppen ses t.ex när de andra läser tyst. De arbetar med detta många veckor.

Grundligt arbete med stöd och observationer utifrån. Läraren får explicit stöd att ta nästa steg – vilken dröm och vilken kvalitet! Mitt klassrum skulle helt klart behöva detta – frågor, frågor som gräver djupare i texten. Självklart ska detta testas – med de förutsättningar jag nu har.

Lite slutsatser och nyckeltankar från kapitlet:

Erfarna läsare ställer frågor för att:

  • Klargöra innebörden
  • Fundera över text som återstår att läsa
  • Bedöma författaren syfte och bokens stil, innehåll eller format
  • Leta upp specifikt svar i texten eller begrunda retoriska frågor texten inspirerar till.

Erfarna läsare vet också att de mest fängslande eller förbryllande frågorna till en text inte har ett uttryckligt svar utan läsaren själv måste stå för tolkningen.

I klassrummet blir detta så spännande och just att utmana eleverna i att det inte alltid finns svar på frågorna de ställer, utan att det är de fritt att tolka ger alltid givande diskussioner. Men – det är också en utmaning att få de att faktiskt leta i texten efter svaren på frågorna de faktiskt hittar där.

Det blir parallellt en utmaning för mig att få syn på mina frågor till texter och samtidigt visa och modellera hur jag använder mig av den strategin. Vilka frågor? Hur kategoriserar vi dem? Hur mycket frågor ställer jag själv till en text?

Jag ska också läsa om/studera Adrienne Gear, som på så många sätt är inne på samma strategi, mer och närmare. Det kommer att ge mig idéer till att utveckla detta i mitt klassrum.

Fröken Linda

 

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning

Litteraturkanon = rött skynke?

Jag har följt den återkommande debatten angående en litteraturkanon, en lista med litteratur våra elever ska ha läst under sin skoltid (jag fokuserar på grundskolan åk 7-9 här).

Debatten är helt felvriden – det centrala innehållet innehåller inga svenska värderingar. Det kanske inte politiker kan/ska veta. Däremot blir jag förvånad att inga lärare inser att vi kanske ska börja se detta som ett verktyg som vår profession kan ta kommandot över – en lista med rekommenderad läsning – kalla det en litteraturkanon om ni vill.

I det centrala innehållet för svenska åk 7-9  i LGR 11 står följande: ”Skönlitteratur för ungdomar och vuxna från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen. Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter.

Vore svårt att påstå att någon har ens gjort en lillfingerrörelse för att begränsa urvalet. Detta är svensklärares utgångspunkt. Resten är helt beroende av bildning, utbildning och till viss del  – den egna läsbakgrunden och läsintresset. Jag pluggade till lärare och blev klar 2002. 25p tror jag var LITTERATUR och det var inte ens akademiska poäng fullt ut, eftersom didaktiken ingick. Tror vi verkligen att detta medför att varje enskild svensklärare behärskar det som ska täckas in enligt citatet ovan?

Det var KD:s Ebba Busch Thor denna gång som väckte frågan, det var L, då FP, förra gången, det blir ett annat politiskt parti nästa gång… och vi lärare blir kränkta och upprörda. Över vad? Jag kan min kursplan och min litteratur. Gillar, nej, ÄLSKAR, att arbeta med litteratur med eleverna.

Varför tar inte vi bollen? Det blir inte politikerna som knåpar i hop den här imaginära listan heller  – det blir vår professions uppdrag. Det räcker att följa trådar på FB med svensklärare som i oavbrutet ber om litteraturtips och planeringar – helst helt färdiga – i olika grupper. Vi saknar riktning och likvärdighet även i litteraturundervisningen. Den styrs i dag förutom skolans budget, av:

  • Den svensklärare som läser mest och troligen har jobbat längst på skolan
  • Den litteratur som finns på skolan inkl. planeringar att ta godbitar av
  • Den lärare som har högst ambitioner och som läser utanför sitt yrke
  • Den lärare som har fortbildat sig i att läsa skönlitteratur med elever utöver lärarutbildningen

Framtiden ser ut som följer:

  • Lärare har inte tid/resurser till fortbildning och att läsa litteratur då vår arbetsbörda troligen ökat med minst 30% de senaste 15 åren.
  • Läraryrket har slutat vara ett kall för kulturtanter som jag, som har ett genuint intresset för litteratur.
  • Generationerna som kommer har läst betydligt mindre litteratur än lärare någonsin har gjort tidigare. Samma kommer att gälla eleverna.

Ska vi då verkligen moralisera och anse det fel att det finns en lista hopplockad av professionen med rekommenderad läsning? Den listan måste dessutom inte enbart täcka in ”svenska värderingar” (maken till snömos) utan ett gediget urval av ALLT det som ska täckas in enligt citatet ovan.

Jag är rädd för att lärare i framtiden inte kommer att rynka pannan och fundera på huruvida just den gruppen ska läsa Möss och Människor eller Hemsöborna. Det kommer inte vara så att den medellärare eleverna möter med intresse varje (påtvingad) ferie läser ungdomsböcker eller klassiker.

Nej, det kommer att handla om att läsa ÖVERHUVUDTAGET. Lärare som är som jag, riktigt intresserade av litteratur har ett läsmotstånd/en läsovana att arbeta med/mot som inte handlar om VAD jag väljer att läsa utan om ATT LÄSA.

Jag tror att idén om en lista med litteratur indelad i kategorier som är rekommenderad läsning och utgår från det centrala innehållet är bra. För min del skulle den säkerligen öppna ögonen för verk jag inte har läst, eller arbetat med. Jag skulle ha ett tydligt urval. Inbillar mig att det blir tydligare/mer likvärdigt för eleverna också.

Vilken är egentligen friheten vi skulle förlora? Det vi har förlorat är möjligen en del av kampen om det självklara att läsa överhuvudtaget.

Skolan måste kunna hålla högre likvärdighet och kvalitet än i dag  – vi behöver troligen inte mer av individuella spår utan mer av ett gemensamt spår med högre krav och större likvärdighet. Detta gäller även litteraturen.

Fröken Linda

 

Sparad i Fröken Linda funderar, Läsning, Uncategorized

Läsprojektet

Det har gått 6 veckor nu sedan jag startade läsprojektet i min klass. Vi har följt upp läsningen på lite olika sätt:

  • Skrivit i läsanteckningsboken
  • Pratat i grupper om personerna i boken
  • Gjort en enklare + – ? (Aidan Chambers klassiska boksamtal) om det bästa med boken och sedan det mindre bra och frågor. Detta lyckas alltid! En grupp kom fram till att deras böcker hade gemensamt att just då bråkade alla huvudpersonerna i boken med någon – på olika sätt.
  • Presenterat boken när vi har suttit i en gemensam ring.

I fredags gjorde jag en snabb utvärdering via google formulär och 19 av 24 elever har svarat.

Blir nöjd med dessa siffror:

  • 94,4% tycker projektet är bra eller OK
  • 94,4% har läst mer dessa veckor än innan.
  • 50% har läst 1 bok
  • 33.3% har läst flera böcker
  • 83,3% vill att vi fortsätter med projektet.

Detta är högre siffror än jag kunnat drömma om. Medveten om att ett fåtal inte är med på tåget och detta behöver jag ta tag i. Överlag har eleverna läst mer. Nu fortsätter det idoga arbetet i läsningens tjänst – känner mig mer motiverad än någonsin. Det här är viktigt på riktigt – kärnverksamhet!

Fröken Linda