Att få fatt i ett samband. Dialog mellan texter

När du undervisar litteratur är en del upplevelsen av att läsa och ta del av historien, men också att hitta samband mellan texter. Insikten om att litteraturen ägnar sig åt etiska och moraliska frågor som fiktionen kan omsätta i handling. Alla de eviga frågorna. 

Detta sysselsatte sig min hjärna med när jag under sommaren har läst Thérèse Raquin av Zola och fick tid att läsa om Doktor Glas av Söderberg. Det var inte helt självklart hur jag ville illustrera och fånga in dessa verk med eleverna i form av motiv och att hitta något gemensamt. Väl medveten om att många hittar detta direkt. 

Jag tackar Hjalmar Söderberg för dessa korta rader:

“Jag känner till det där, jag har läst Raskoniko, jag har läst Thérèse Raquin. Jag tror inte på spöken men jag vill inte ställa till det så att jag kan komma att tro på dem.” (s. 81)

Doktor Glas överväger att ta livet av Pastor Gregorius. Han för en dialog med sig själv, med sitt samvete. Doktor Glas medvetande (Söderbergs mer troligt) har läst om Thérèse Raquin som med sin älskares hjälp tar livet av sin man och om Dostojevskijs student Raskolnikov (Brott och straff) som båda planerar och utför ett mord. I texten hålls de fram som varnande exempel. Han överväger ju något snarlikt. 

Helt plötsligt inser jag att här finns ett centralt motiv om etik och moral. Att med samvetet få sona ett brott, att leva med skulden och konsekvenserna. Här finns den; kopplingen, sambandet frågorna att diskutera. Utöver detta funderar jag på Dr Jekyll som känner ansvar och skuld över de handlingar hans onda sida Mr Hyde begår. Att se samband som dessa och att litteraturen strävar efter att bearbeta dessa frågor om moral och samvete, att bära ansvaret för en handling. Det formulerar mitt varför. Mitt varför som älskare av litteratur. 

Jag lär mig hela tiden, har bara nyligen börjat undervisa i litteratur och litteraturhistoria på gymnasienivå och nu inser jag vilken värld som bok efter bok, samband efter samband kommer att tillgängliggöra. 

Fröken Linda

Klassiker i klassrummet. Ett triangeldrama

En klassiker som legat på läslistan länge. Emile Zola fick sitt genombrott med denna roman som blev lite av en skandal, men populär. Han är naturalist, i texten ska människor studeras, beskrivas verklighetstroget med alla sina sidor. Vad innebär det att ha ett mord på sitt samvete? Vad gör det med en människa? 

Han skrev även en berömd pampflett, ett öppet brev J’accuse som publicerades i tidningen L’Aurore 13 januari 1898 som är berömt än i dag (ska läsa detta är tanken). 

Thérèse Raquin är en inlåst, på många sätt olycklig kvinna. Hon kommer till Camille och hans mor som liten. Hon blir överlämnad av släktingar. Camilles mor, Fru Raquin, är hennes faster. Hon växer upp i Camilles trygga och bitvis kvävande skugga, han är enligt Fru Raquin sjuklig och blir oerhört bortskämd. När hon och Camille är vuxna vill Camille flytta från landet till Paris. Fru Raguin skaffar en liten butik som de även kan bo ovanför. Camille arbetar på kontor och Therésè som är i butiken är understimulerad och olycklig. När Thérèse är 21 år gifter de sig. 

En dag dyker en vän till Camille upp i butiken och stannar på middag och samkväm. Laurent och Thèrèse blir förälskade och inleder ett förhållande i hemlighet. Detta fortgår och de två älskande inser att de inte kan få varandra utan att Camille försvinner. Laurent vet att Thérèse kommer att få ärva Fru Raquin och får hon inte det är de både utfattiga, för Laurent har inga tillgångar. Ett utdraget triangeldrama inleds och den enda utvägen blir att mörda Camille. 

Men blir detta deras lycka? Är de verkligen så förälskade att deras kärlek överlever detta? Dessutom får ingen misstänka att de ligger bakom olyckan som tog Camilles liv. Därför väntar år av hemlighetsmakeri och skuldkänslor. Fru Raquin lever länge i ovisshet och paret gifter sig så småningom. Men lyckan kommer inte. Skulden och samvetet finns där emellan dem. 

Till sist kommer allt ikapp och inget lyckligt väntar i slutet. Kanske finns det saker en människa inte vill eller klarar av att ha på sitt samvete?

Fröken Linda

Arbetet med ”Den osynliga flickan”

Ett av projekten i årskurs 7 i svenska var att läsa Den osynliga flickan av Deborah Ellis. Jag ville ha in barnkonventionen, vikten av utbildning och väcka tankar om hur olika livet för barn runt om i världen ser ut. Ja, jag var explicit i undervisningen med detta.

I korthet förflyttar vi oss till Kabul i slutet av 1990-talet. Talibanerna har makten. 11-åriga Parvana lever ett instängt liv i ett litet rum som familjen delar på. Höjdpunkten är när hon kan följa med sin pappa till marknaden. Han läser och skriver till de som inte kan och säljer det han kan av familjens tillhörigheter. När pappan plötsligt arresteras blir familjen utan manligt överhuvud. Vem ska nu gå ut? Handla? Hämta vatten? Det blir Parvana. Hon klär till sist ut sig till pojke.

Undervisningen bestod i att läsa en del hemma varje vecka och sedan planerade jag uppföljningen av detta.

Inledde med att läsa högt. Vi pratade om vissa ord, var Afghanistan ligger och om Parvanas familj och hennes situation. Nästa pass blev fakta/förståelsefrågor. Vilka har du mött? var bor de? Händelser  – allt inriktat på  – vad händer? Var är vi? Här använde jag även sitting down drama – ett sätt att få eleverna att leva sig in i boken och dess karaktärer genom att ställa frågor. Några av elever spelar helt enkelt huvudkaraktärerna och övriga skriver och ställer frågor till dem.

Nästa gång pratade vi om hur Parvana hade det. Satte oss in i att inte gå i skolan, vara inlåst, klä ut sig till pojke och att vara familjeförsörjare 11 år gammal. Noga tittade vi i texten också. Efter det tittade vi på siffror om läskunnigheten i Afghanistan, situationen för kvinnor och flickor. Detta länkades till diskussioner utifrån Barnkonventionen.

Till sist fick eleverna lyfta fram de tre största skillnaderna mellan Parvanas liv och deras eget. Saker som rent vatten, trygghet, utbildning, rättigheter, fattigdom samt familj (att pappan arresterades) kom upp. Utifrån detta förberedde vi en resonerande text baserat på tre skillnader de ville skriva om. Vi skrev ”börjor”:

______________________________________________

Jag har just läst ut boken och jag tycker den var………………………………. Speciellt minns jag att…….

Det finns skillnader mellan mitt liv och Parvanas. Det första jag tänker på är att…… Den andra skillnaden är att……………………………………. Det tredje jag tänker på är……..

Sammanfattningsvis visar de här tre skillnaderna att…..

_____________________________________________________

Syftet var att ge inledningar på bra meningar, en naturlig styckeindelning och en styrd form som skulle skapa ett resonerande språk, inte bara berättande. Lektionen efter hade eleverna ”prov” och en lektion på sig att arbeta med och lämna in slutuppgiften.

Slutuppgiften

• 10 frågor på rena innehållet i boken (karaktärer, platser händelser). Delvis flervalsfrågor.
• Skriva (för hand) den resonerande text vi förberett. Instruktionerna innehöll också de ”börjor” de nu bekantat sig med.

Responsen på ”börjorna” var överväldigande och det var intressant att notera att majoriteten av eleverna hittade den språkliga formen i texten med hjälp av detta. En form av att bygga en text/stoff enligt cirkelmodellen och det gick lätt att notera vilka skillnander i språkanvändning som märktes hos många. Hela cirkeln fick jag inte med. Vi läste inte texterna sedan tillsammans, delvis för att detta skulle vara ett ”prov”.

Material:

• Lärarhandledning till boken
• Sitting Down Drama (Gunilla Molloy´s metodtips)
• Barnkonventionen på nätet
• Our World in Data (om läskunnighet mm)

Mitt varför är klassrummet och undervisningen.

Fröken Linda