Sparad i Fröken Linda funderar, Pedagogik, Skrivning

Ämnets natur – förutsättningarna

Eleverna skriver mycket med och för mig. Detta är oundvikligt när det är svenska och engelska jag undervisar i.

Just nu har eleverna skrivit läsloggar, microskrivande, factfiles på engelska, mitt första intryck och då skrapar jag bara lite på ytan.

Varje uppgift eleverna skriver får ingen detaljerad bedömning. En del av det är ”skriva för att tänka”. Jag arbetar också med kamratrespons och kamratbedömning, Vilket ger eleverna en insikt i textarbete och skrivprocessen. Men – jag måste fortfarande ha tid att läsa.

Skriver en elev något bör jag läsa det – inte alltid med mer än en kommentar, eller mest för att ha koll på att skrivandet har skett. Att läsa microskrivande och elevernas första intryck av en bok kan ge mig bedömningsunderlag avseende textkopplingar, teman de uppfattat i boken – en temperatur på läsförmågan.

Detta tar en massa tid. Jag får ofta glada tips om att sänka ambitionerna, låt eleverna skriva mindre, alternativt låt de bedöma själva. Det jag hör är: Försök inte hinna med en ambitiös och målinriktad undervisning. Eller? Spelar lite av djävulens advokat: men aldrig har jag fått höra: Vad bra att du låter eleverna skriva på en massa olika sätt  – du övar och utför kärnan i en svensklärares uppdrag.

Fakta: Ger jag eleverna en övning har jag dels gjort den själv och jag anser dessutom att det är ett minimalt krav att det ska läsas. Allsidig bedömning vid betygssättning, elever ska visa sina kunskaper vid flertalet tillfällen, ta med alla elevens kunskaper, Säger Skolverket . Hur motiverar då någon något annat än detta?

Resultaten har en tid sjunkit, på högstadiet vimlar det av svaga elever som just inte har ett språk – och  vi/jag ska sänka ambitionerna? Den dagen jag gör det är det dags att byta jobb,

Be mig inte sänka ambitionerna, vi bör snarare höja dem. Det kräver medvetet och modigt ledarskap med insikt i arbetet vi utför – eventuellt kostar det en slant också. Det är tillräckligt viktigt.

Fröken Linda

Sparad i Fröken Linda funderar, Pedagogik, Skrivning

Ett samarbete – en debattartikel

Tänkte berätta om ett ämnesövergripande arbete vi just nu genomför inom vårt fokusområde ”hållbar utveckling”. I all enkelhet och utan egentligen att ha möjlighet till planering visar detta på ett sätt att SO och NO kan ge svenskämnet stoff att skriva om. Jag har sedan fokus på att eleverna blir säkrare på texttypen.

Stoffet är olika energikällor – med fokus på kärnkraft.

Uppgiften i svenska är att skriva en debattartikel och ta ställning i frågan om kärnkraften kontra andra förnybara energikällor (se där  – eleverna har lärt mig NO).

Jag antar uppgiften att introducera en debattartikel med stor entusiasm. Vi börjar med att jämföra med insändare, eftersom vi nyligen skrev sådana.

Sen introducerar/repeterar jag begrepp som:

  • Rubrik, Ingress, Brödtext
  • tes
  • argument och motargument
  • referat
  • avsändare
  • mottagare

Sedan får eleverna testa att argumentera muntligt för tesen: jag vill ha en ny cykel och när vi lyft argumenten för detta så får de komma på motargument.

Nu läser i en debattartikel om ”stoppa ungdomsfyllan”. Vi tittar på alla begreppen och hur vi hittar de i texten, särskilt lyfter jag fram hur viktigt det är att ta reda på vem som ligger bakom debattartikeln.

Nu är vi på lektion 2:

Vi repeterar begreppen och vad vi gjorde sist. Nu har jag med mig en debattartikel till. Denna gång har jag fokus på textstrukturen. Jag har nämligen klippt isär texten i åtta olika delar. Nu får eleverna lägga pussel. Vi letar språkliga ledtrådar och diskuterar var vi ska ha rubrik, bild och vem det är som är avsändare. De flesta sätter i hop texten och har identifierat delarna i en debattartikel.

Vi har lite tidspress och nu lämnar jag till NO att starta med texten och sedan arbetar vi vidare med den när jag träffar eleverna i svenska. Då har jag med mig en checklista och de flesta eleverna har kommit i gång.

Nu ska texterna bedömas. Jag kan redan vid genomläsning se att de har hittat rätt i formen och strukturen.

Detta är inte fullt ut Adrienne Gear, inte helt cirkelmodellen heller. Jag vågar trots detta mig på att kalla detta språkutvecklande arbetssätt – under de förutsättningar vår pragmatiska vardag ger oss. Eleverna har sett en helhet i stoff och produktion av text.

Fröken Linda