Skolverkets rapport 304: Vad händer med läsningen? En kunskapsöversikt om läsundervisningen i Sverige 1995-2007. Jag är verkligen intresserad av detta med läsundervisning och nu fanns tiden att läsa lite om detta. Jag komemr inte att dra alla trender och läroplaner utan väljer att göra vissa reflektioner.
Rapporten går igenom internationella studier och forskning i Sverige under de här åren. Inom forskningen i Sverige drar Skolverket slutsatsen att fältet för att forska inom detta ligger tämligen öppet. Vilken dröm! Tänk om forskande lärare äntligen blev en realitet med anseende och kvalitet och möjligheter att på riktigt genomföra forskning. ja – den finns i dag, men underutnyttjas i mitt tycke (men jag ska läsa in mig på detta antar jag). Ett snäpp vidare i karriär och kunskap som vår yrkeskår törstar efter.
Kan våra ungdomar läsa? Vi ligger hyfsat till i internationella studier hittills, trenden är dock nedåtgående. En närmare analys av en undersökning som kallas TREND, som går igenom undersökningar mellan 1991-2001, visar en del tendenser jag som undervisande lärare känner igen:
- Läsningen av sammanhängade sakprosatexter (faktatexter) har försämrats.
- Antalet bibliotekslån har minskat kraftigt, i synnerhet för pojkar.
- Det uppgivna antalet böcker hemma, samt tidningsläsning har också minskat.
Dett bidrar såklart. Lägg sedan till ökade klasstorlekar med ca 3,5 elever/klass, åldersintegrerad undervisning samt en stor andel obehöriga lärare som undervisar och mitt tillägg: ”eget arbete” så klarnar bilden.
Det är en annan intressant sak TREND plockar upp: Det finns en grupp elever som beskrivs som profilgrupp 4: elever med god avläsningsförmåga, men dålig läsförståelse; andraspråkselever med låg soicioekonomisk och kulturell status. Denna grupp ökade från 3,9% till 6% under 1991-2001. Min kvalificerade gissning är att den här gruppen ökar mer och mer. Även gruppen med generellt dålig och långsam läsförmåga ökade lite också från 4,4% till 5,6%. Dessa elever har alltså INTE behov av diagnosticerade läs-skrivsvårigheter utan de behöver: LÄSA helt enkelt. Bryta spärren av motstånd och ges möjligheter att ÖVA, ÖVA, ÖVA! 10.000 timmar brukar det ta att bli expert på något. Värt en reflektion.
Läroplaner kommer och går och den nuvarande LPO94 samt kursplaner skall nu snart ersättas med nytt. Det didaktiska och pedagogiska innehållet torde se ganska lika ut. Nåväl. I LPO 94 betonas att ämnet svenska skall ses som en helhet och att ett vidgat textbegrepp (film, bilder, drama, teater) skall tas in ”Utbildningen i svenska syftar till att ge eleverna möjlighet att använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se läsa och skriva samt att uppleva och lära av skönlitteratur, film och teater” I samma läroplan påpekas att läsinlärningen inte bara är svenskämnets ensak utan bör ingå i alla ämnen. Det framgår dock inte av några andra ämnens kursplanemål och ej heller specificeras hur detta skall ske. Intressant.
Undervisningen då? En bild av mer formell färdighetsträning i de lägre åldrarna och slentrianmässigt urval av litteratur på de högre stadierna. Gunilla Molloy mfl har sett att svensklärare ofta undervisar utifrån vad som finns i skolans förråd samt ofta den litteratur som hon (ja, det är oftast en hon) själv läste i den åldern i skolan – och ofta inte läst sedan dess! Undantagen är ”eldsjälar” på olika skolor som läser ungdomslitteratur som är aktuell. Lika illa ser det ut med samtalen om det lästa, om dessa sker.
En dimension till av denna hyfsat mörka bild: Arbetslagen har gjort inträde i skolan under den här perioden. De är tvärvetenskapliga och har därmed inte möjliggjort den utveckling av ämnesdidaktiska kunskaper och fortbildning som är nödvändiga för att pedagogiskt utveckla ämnesverksamheten. Detta ser jag tydligt i det ämnesnätverk jag har startat -i regel har vi inga bollplank, ingen kollega att dela läsning och ideér med. Sedan har vi inte tiden i nuvarande organisation. Den bokcirkel eller entusiastiska utvecklingsgrupp som överlever pressen under en termin med fortbildning för arbetslaget (inte ämneslagen för de finns inte) och all dokumentation finns inte. Ferietjänsten i ett nötskal (nu var jag där igen…).
Allt är aldrig bara hopplöst, men faktum är att läsundervisning blir tyngre och tyngre och läsarna mer ovilliga. Det är säkert en hel mängd faktorer som bidrar. Att vara en eldsjäl tar jag med en nypa salt. Jag vill bara ha läst bra böcker och gjort det mina elever skall göra. Elementary my dear Watson! Eldsjäl? Nej, svenskpedagog.
Väldigt intressant läsning som sätter fingret på spiken angående viktiga utvecklingsfrågor för den svenska skolan. Nu ska jag fortsätta att ha min ferieledighet medan skolan står tom och outnyttjad.
Fröken Linda
frökenlinda 