Kreativ semester – varit på skrivarkurs

Varit på en skrivarkurs på Fridhems folkhögskola i Skåne, Svalöv. Hemma igen och glad över det kreativa skapandet som en skrivarkurs ger. Handlar inte om att skapa storverk utan om en sorts bubbla du går in i. Texten nedan är en krönika som försöker fånga detta. Ska spara så länge jag kan på den energi det ger.

Kreativ semester

Jag trycker på knappen. Lutar mig tillbaka och ler. Tittar ut genom fönstret. Det är en mörk och kall kväll i februari och bara gatlyktorna ger ljus. Det blev en sommarkurs på Fridhems Folkhögskola igen. För ett ögonblick försvinner den trötthet jag känt hela vintern och en förväntan börjar att spira. I nästa sekund dyker andra tankar upp, Orkar jag? Kan jag? Har inte skrivit en egen kreativ rad på hela pandemin. Juli är en bit bort och energinivån kan bara inte vara lika låg då.

Med mitt ängsliga, pickande hjärta i halsgropen har jag anlänt till Fridhem. Jag kommer omedelbart ihåg varför jag tryckte på knappen då i februari. Frukosten intas utomhus med fåglar som kvittrar och med ett långt och trevligt samtal med några andra deltagare här på Fridhem. Kåserier och krönikor heter kursen. I en plastficka har jag med mig en krönika av Hanna Hellquist utklippt ur DN och några kåserier från samma tidning. Det är dags för den första informationsträffen ute på gräsmattan innan kursen börjar. 

Varför spenderar jag min semester med att gå på kurs? Någon tänker nog (tyst i alla fall) att jag som medelålders, lärare och kulturtant passar väl in på målgruppen. Det vore inte att fara med osanning. För mig är det kombinationen av att vara aktiv och att vara ledig som är oslagbar. Min första skrivarkurs på Fridhem var en kurs i att skriva noveller med Jan Sigurd. Jag skrev en novell om en ung flicka som kände sig underlägsen vid en arbetsintervju för att sedan få revansch genom att få jobbet. Det var inga bra texter. Jag övade och lärde mig en form. Det gav mersmak.

MIn kurs håller till i ett avlångt rum med blå heltäckningsmatta och 8 bord placerade som ett U och en whiteboardtavla. På whiteboardtavlan står Olles fem skrivtips. De är prydligt uppskrivna i min blommiga anteckningsbok. Jag skriver på min fjärde text och hör de andra knappa på sina tangentbord blandat med enstaka korta samtal. Det bästa bakgrundsljudet för skrivande i min värld.

Från kurserna jag har gått och erfarenheter jag fått finns det fem saker med Fridhems folkhögskola jag vet säkert: 

– jag lär mig något nytt

– jag utmanar mitt introverta jag socialt genom att umgås med nya människor

– jag går in i en kreativ bubbla

– jag omges av samtal, musik, sång, skratt och teater

– jag ångrar mig inte

Det är snart slut på veckan och jag sitter och skriver det sista i uppehållsrummet utanför matsalen. Utanför varvas regntunga moln med blå himmel. Runt omkring sitter kursdeltagare och skriver eller läser, ibland passerar någon förbi. Det stör mig inte alls. Det känns bara tryggt. I morgon återvänder jag till verkligheten utanför bubblan. Någon sommar framöver är det dags att kliva in i den igen. 

Linda Johansson 2022-07-14

Tankar i december

December. Julferie. Det har varit i delar en bättre höst nu när vi varit på plats i skolan. Att vara på plats är den stora skillnaden. Det andra är nog att jag haft en del svenska 1 och engelska 5 och jag är övertygad om att detta är en väg framåt, inåt. Ha grunden, de första kurserna i mina ämnen. Samarbeten och gemenskapen är med eleverna och i klassrummet. Det är det jag har försökt hämta kraft ur. Har detta lyckats? Varför så osäker? För att spegling och referensramar uteblir. Det är faktorer som gör det svårt att påstå att en enda sak jag gör är det ena eller det andra. Det är väl en känsla. Ta ut en ny kompassriktning. Det är eleverna jag arbetar med och det är en sådan tur att det är så roligt. I bland hittar vi rätt.

Det finns fortfarande många utmaningar. Det gäller att lära sig kursinnehåll, periodrytm och hur nivån ska ligga. Får massor av hjälp om jag ber om det uttryckligen, men ofta såklart olika svar i alla fall. Helt mitt omdöme och här är det förvisso med en del år i ryggen, men aldrig i hela min karriär har detta känts tyngre än nu. Allt är på ett sätt nytt. Mina ögon och mina tvivel är nya. Är det utveckling? Tillbakagång? Konstigt. Minns ett möte som kom att handla om diktanalys och noveller efter en text vi läst och skulle diskutera. Det korta mötet gav mer än hela läsåret innan; den kompetensen jag fick dela. Det är nog min läraridentitet jag skakar om från grunden och att arbeta mycket ensam då är ytterligare en utmaning. 

Vad jag gnäller! Nej. Det vägrar jag tillstå. Det är krävande och det har känts och känns lite ensamt. Det tar inte bort att det finns glimtar. Lektioner genomförs, elever lär sig troligen en hel del. Novellanalys. När elever pratar om vändpunkt och konflikt och ser ett motiv. Diskutera romaner. Att högläsa i ett tyst klassrum. Att föreläsa om ungdomsspråk och eleverna har aktiva ögon och ler igenkännande. Att mötas av “hej” i korridorer. Att äntligen hinna läsa den där uppsatsen och plötsligt faller polletten ner och bedömningen på plats. När jag för en gångs skull hittar det. De ögonblicken känner jag mig inte stressad och ensam. 

Nu läser jag *Filippa Mannerheims bok “Konsten att undervisa” och den inger mig redan efter första kapitlet hopp. Inser hur mycket av detta jag också vill skapa och bygga upp. Har ett mål att börja med: Jag vill att Antiken och Medeltiden genomförs med ett engagemang och med den berättande och strukturerade pedagogik som beskrivs i början av boken. Ni får läsa boken, är inte spikrak i referenserna här. Dit strävar jag. Det är så undervisning ska vara. Läraren berättar. Ställer frågor, förklarar och sammanfattar. Eleverna antecknar, lyssnar och läser sedan på och repeterar. Berätta om Troja, skönhetstävlingen, om epik, lyrik och dramatik och all litteraturs början.

Nu är det julferie. Med en hel del med hem att ta tag i. Hoppas hinna titta in här och att våren bjuder på glimtar av alla de slag och på ljus till slut. Jag fortsätter i riktning framåt och för varje liten delseger växer en helhet fram. En lektion i taget.

Läraryrket är ett av samhällets viktigaste yrken. /Fröken Linda

*Boken jag refererar till i slutet heter Konsten att undervisa av Filippa Mannerheim och utges av Gothia kompetens och jag har precis bara börjat läsa den. 

Nya kurser. Uppstart.

Undervisningsdag tre i dag. Särskilt superpedagogig känner jag mig nog inte, snarare lite ringrostig. Men konstaterar redan. Vilka fina elever jag har förmånen att jobba med. Jag har ca 88 elevnamn jag ska lära mig, det kommer att ta lite tid. Har testat med namnlappar och det kan vara en väg framåt. Bara att ge det tid. 

Svenska 1 vi har hunnit med intervjuer och kursstartsfrågor som vi gör på Rudbeck. Idag gjorde jag min boktipsklassiker. Fförst pratar jag lite tema (kärlek, psykisk ohälsa och sexuella trakasserier) och jag har ungdomsböcker med dessa teman med mig för att visa böcker med dessa teman. Sedan läste jag de första sidorna, inte för långt. Egentligen ska det bara vara ca 1 minut (tack Anne-Marie Körling), detta bröt jag lite emot i dag. Jag utgick ifrån tre favoriter: Moxie av Jennifer Mathieu, Som eld av Sara Lövestam och Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld. Mottagandet? Njae  – sådär, men det ger sig. Jag känner inte gruppen och tvärtom så reaktionen var svårläst, men inte överväldigande positiv, fast jag ger mig inte.  

Efter det läste vi en novell av Tage Danielsson som heter Den första kärleken, novellens vöndpunkt är att det förälskade paret som sitter på en bänk i slutet tar varandras hand och går tillbaks till ålderdomshemmet. Underbart! Den gick hem, de visade sig vara duktiga på novellens format. Det mesta inser jag mer och mer upprepas under gymnasiet  – det gåller att avancera på ett bra sätt. Vi lärde oss ord också; patos, varligt, banalt, resignerat till exempel.

Engelska 5 har vi inlett lite lika, intervjuer, find someone who och ett brev – en tre-stegsklassiker, I dag visade jag en photocapition från Learn English Teens (British Council) och gaveleverna tid att prata om bilden och sedan skrev jag en inledning When I was driving to work yesterday I…. Sen fick de i par skapa några fortsättningsmeningar som vi sedan lyssnade på som en kort historia, Vi övade by the way också past tense/past tense continous. Fungerade bra som warmer. 

I svenska 2 i dag var projektorn på dåligt humör fram och tillbaka. Fick ge upp min briljanta inledning med tankar för dagen (sparar på den) och skaka i gång Språksituationen i Norden. I morgon väntar lektion om de fem nationella minoritetsspråken, kriterierna de uppfyller och vi ska repetera vad ett förvaltningsområde är och har för syfte. 

Det var min vardag. Allt är lite snurrigt med alla nya intryck och namn. Det viktigaste är att  jag får stå i ett klassrum och inte framför en skärm och DET betyder att allt är som det ska. Ringrostig eller ej. 

Fröken Linda

Skolstart. Att hitta hem.

Skolstart, andra (nästan) hela läsåret jag arbetar på gymnasiet. Innan var jag grundad i högstadiet och hade i ryggraden vad som fanns att undervisa om. Denna ryggrad finns med mig på gymnasiet också – jag har kompetensen och har undervisat i många år.

Hitta hem har jag dock inte gjort. Läromedel, litteratururval, nya kunskapskrav. Ny progression mellan kurser som jag på min skola inte följer eleverna i genom. Strikta innehållskrav på grund av stor skola och inte samma lärare mellan kurser. Detta är en hel värld att ta sig in i. Lägg därtill en stor autonomi att planera på egen hand där jag kan prata med tre olika kollegor och kan gå därifrån med tre olika svar inklusive mitt eget. Alla val kan få mig att tappa min egen riktning, min egen magkänsla.

Jag har nya kurser även i år och har ägnat mest tid hittills åt att få syn på alla de obligatoriska delar jag ska få in, ordningen, att ha uppehåll i kursen mitt i. Göra diagnoser, slutprov, lästest. Hitta texttyper och passande innehåll att fylla dessa med. Läsa i kapp allt med klassiker och litteratur samt även fakta inom varje område. Men jag vet att till slut har även jag byggt upp en bredd, en säkerhet och ett urval, ett lugn i det jag gör. Jag är inte där ännu bara.

Rubriker och ämnesområden är på plats och klarare för mig och litteraturen utvald preliminärt. Nu är det planering och struktur som ska på plats. Jag längtar efter att vara lärare igen. I en dynamisk miljö med eleverna. Att ha kollegor att planera och samarbeta med. Alla förutsättningar finns, men jag får inte vara otålig, Jag kommer inte in i detta utan att det gnisslar och gnäller ett tag.

Förra läsåret var vilset och förvirrande, slitigt och ensamt. Nu börjar ett nytt och det har börjat väldigt bra. Nu ska jag lita på min förmåga, acceptera att jag har kurserna första gången och njuta av den resan. Det är i klassrummet jag ska vara, landa och njuta. Det vet jag i alla fall hur jag gör. Resten får jag se som en resa. Det finns så många upptäcker, kopplingar och insikter att hitta därute.

Att hitta hem är mer eller mindre läsårets mål, på så många plan.

Fröken Linda

Att få fatt i ett samband. Dialog mellan texter

När du undervisar litteratur är en del upplevelsen av att läsa och ta del av historien, men också att hitta samband mellan texter. Insikten om att litteraturen ägnar sig åt etiska och moraliska frågor som fiktionen kan omsätta i handling. Alla de eviga frågorna. 

Detta sysselsatte sig min hjärna med när jag under sommaren har läst Thérèse Raquin av Zola och fick tid att läsa om Doktor Glas av Söderberg. Det var inte helt självklart hur jag ville illustrera och fånga in dessa verk med eleverna i form av motiv och att hitta något gemensamt. Väl medveten om att många hittar detta direkt. 

Jag tackar Hjalmar Söderberg för dessa korta rader:

“Jag känner till det där, jag har läst Raskoniko, jag har läst Thérèse Raquin. Jag tror inte på spöken men jag vill inte ställa till det så att jag kan komma att tro på dem.” (s. 81)

Doktor Glas överväger att ta livet av Pastor Gregorius. Han för en dialog med sig själv, med sitt samvete. Doktor Glas medvetande (Söderbergs mer troligt) har läst om Thérèse Raquin som med sin älskares hjälp tar livet av sin man och om Dostojevskijs student Raskolnikov (Brott och straff) som båda planerar och utför ett mord. I texten hålls de fram som varnande exempel. Han överväger ju något snarlikt. 

Helt plötsligt inser jag att här finns ett centralt motiv om etik och moral. Att med samvetet få sona ett brott, att leva med skulden och konsekvenserna. Här finns den; kopplingen, sambandet frågorna att diskutera. Utöver detta funderar jag på Dr Jekyll som känner ansvar och skuld över de handlingar hans onda sida Mr Hyde begår. Att se samband som dessa och att litteraturen strävar efter att bearbeta dessa frågor om moral och samvete, att bära ansvaret för en handling. Det formulerar mitt varför. Mitt varför som älskare av litteratur. 

Jag lär mig hela tiden, har bara nyligen börjat undervisa i litteratur och litteraturhistoria på gymnasienivå och nu inser jag vilken värld som bok efter bok, samband efter samband kommer att tillgängliggöra. 

Fröken Linda

Klassiker i klassrummet. Ett triangeldrama

En klassiker som legat på läslistan länge. Emile Zola fick sitt genombrott med denna roman som blev lite av en skandal, men populär. Han är naturalist, i texten ska människor studeras, beskrivas verklighetstroget med alla sina sidor. Vad innebär det att ha ett mord på sitt samvete? Vad gör det med en människa? 

Han skrev även en berömd pampflett, ett öppet brev J’accuse som publicerades i tidningen L’Aurore 13 januari 1898 som är berömt än i dag (ska läsa detta är tanken). 

Thérèse Raquin är en inlåst, på många sätt olycklig kvinna. Hon kommer till Camille och hans mor som liten. Hon blir överlämnad av släktingar. Camilles mor, Fru Raquin, är hennes faster. Hon växer upp i Camilles trygga och bitvis kvävande skugga, han är enligt Fru Raquin sjuklig och blir oerhört bortskämd. När hon och Camille är vuxna vill Camille flytta från landet till Paris. Fru Raguin skaffar en liten butik som de även kan bo ovanför. Camille arbetar på kontor och Therésè som är i butiken är understimulerad och olycklig. När Thérèse är 21 år gifter de sig. 

En dag dyker en vän till Camille upp i butiken och stannar på middag och samkväm. Laurent och Thèrèse blir förälskade och inleder ett förhållande i hemlighet. Detta fortgår och de två älskande inser att de inte kan få varandra utan att Camille försvinner. Laurent vet att Thérèse kommer att få ärva Fru Raquin och får hon inte det är de både utfattiga, för Laurent har inga tillgångar. Ett utdraget triangeldrama inleds och den enda utvägen blir att mörda Camille. 

Men blir detta deras lycka? Är de verkligen så förälskade att deras kärlek överlever detta? Dessutom får ingen misstänka att de ligger bakom olyckan som tog Camilles liv. Därför väntar år av hemlighetsmakeri och skuldkänslor. Fru Raquin lever länge i ovisshet och paret gifter sig så småningom. Men lyckan kommer inte. Skulden och samvetet finns där emellan dem. 

Till sist kommer allt ikapp och inget lyckligt väntar i slutet. Kanske finns det saker en människa inte vill eller klarar av att ha på sitt samvete?

Fröken Linda

Rapport från ett bokförråd

Jag tar alltid hem en hög med böcker att läsa under sommaren. Syftet? Att ha fyllt på förrådet av titlar att välja bland. Det finns massor av läsning i förråden på skolan och det är ett knappt påbörjat projekt allt detta. Men i ärlighetens namn tar det egentligen aldrig slut. Nu för mig är det viktigare än någonsin då kurser och gymnasiet och allt innehåll är nytt. De böcker jag vill presentera här är två ungdomsböcker på engelska:

Speak av Laurie Halse Anderson (1999)

Boken handlar om Melinda som börjar ungefär gymnasiet. Det har hänt saker och inget är sig likt. Vi får inte veta allt på en gång vilket jag tycker bidrar till intresset för den här boken. Melinda är en ganska klassisk tonåring som uppvisar tecken på att inte må bra psykiskt. Hon blev våldtagen på en fest under sommaren men ingen vet och hon berättar inte. Det är det här titeln anspelar på “speak”  – som i berätta, tala om det hände. Till slut är det precis vad Melida gör. 

Temat är vad som sker efter ett sexuellt övergrepp och vad det gör med en ung människa. Jag funderar på att läsa den här i engelska 5. Jag vet inte hur jag ska arbeta med den. Sitting Down Drama kanske, men även någon form av analys av Melindas förändring mot lslutet av boken, går att hitta symbolik på många olika plan. Vill undvika “vad skulle du ha gjort” scenarios utan ha fokus mer på berättandet. 

Reinventing Elliot av Graham Gardner (2003)

Elliot är 14 år och ska börja i en ny skola. Nya chanser. Han ska passa in den här gången, inget han gör får sticka ut, eller väcka uppmärksamhet. Han vill inte bli mobbad igen. Det börjar bra. Sedan blir han av någon anledning i stället med i skolans mobbargäng. Han kan inte förstå det, känner ingen lättnad. Vet bara att just nu är det inte han. Den här gången. Det är någon annan som blir mobbad. Någon som ett tag blir hans vän. Elliot inser att det måste få ett slut. 

Temat är mobbning och det speglas under boken på flera sätt. Mobboffer, se någon annan mobbas och inte berätta, vara en av de som mobbar. Elliot speglas i alla dessa roller. Boken är lättläst och även detta tema går att ringa in bra i olika scener i boken. Detta är också en titel tänkt för engelska 5. 

Dessa båda böcker har en hel del år på nacken, men förutom att mobiler och annat inte är så är med och nätmobbning av naturliga skäl inte adresseras så är det här bra böcker, de är båda sträckläsningsmaterial. 

Hur hittar vi tillbaks till skolan?

Jag vill hitta tillbaka till det som är skolan. Skolans själ, skolans kvalitet, skolans kompenserande uppdrag. Skolan som fanns där mitt i byn. Stark, pålitlig och fri från aspekter av marknadsstyrning. Det har gått fel. Allvarligt fel.

Det finns några uppenbara saker som behöver göras. Innan detta ens påbörjas behöver det göras extremt klart att vi gör upp med allt som har med skolan som en marknad och elever och föräldrar om brukare eller kunder. Grundskolan är ett obligatoriskt system i upp till tio år. I ett sådant statligt inrättat och dessutom obligatoriskt system är det inte rimligt att ens tala om kunder.

Öka den statliga samordningen. 

Samordna mycket mer på statligt plan. Här finns massor att göra. Staten bör ha större samordning avseende stora delar av ekonomi. Ta fram användarvänliga och hanterbara lärplattformar och digitala undervisningsplattformar. Reglera undervisningstid och arbetsvillkor (USK/tarifflöner). Inrätta ansvar för att fakta- och kvalitetsgranska läromedel och på statlig nivå utfärda ett certifieringssystem för ett (mindre) urval läromedel som är av en kvalitet som staten anser hög. Det behövs en form av flexibel litteraturkanon. Staten/Skolverket ska även fortsättningsvis ta fram nationella prov som bör utföras under en examensperiod och inte utspritt mellan mars och maj.

Förenkla och sålla i läroplan såväl som kursplan

Förenkla och sålla i samtliga ämnens kursplaner och använd ett tydligare språk. Behåll faktainlärning och färdighetsträning och ta bort allt analysera, utveckla och bearbeta. Lär vi  eleverna att läsa, stava, skriva och räkna kommer eleverna ha förmåga att ta till sig svårare och längre texter för att efter grundskolan lära sig mer av analyserande och reflekterande med en bättre läsförmåga. Enklare och mer renodlade kursplaner minskar betygsinflation då betygssättning blir tydligare. Det eliminerar säkerligen behovet av betygsprat (som bör minimeras) och även betygshetsen.

Fler personalgrupper tillbaka i skolan igen.

Skolan behöver övrig personal som elevhälsa, schemaläggare, elevassistenter, bibliotikarier, vaktmästare, ett kansli och en expedition och annan oerhört viktig personal i skolan. Skolan behöver lokaler som är städade, välvårdade och väl ventilerade och där andra ytor än bara golven städas mer än en gång per år.

Förkorta sommarlovet. 

Inför en modern, mer verklighetsförankrad fördelning av terminens (alltför få) skoldagar. Förläng höstlov och påsklov med en vecka. Förkorta sommarlovet. Låt lärare arbeta helt ostörda och fokuserade på planering av undervisningen och bedömning under en av dessa två veckor för att sedan verkligen få en veckas lov. Detta skulle fördela den i dag absurda arbetsbördan bättre under skolåret. Sommarlovet har för många decennier tappat sin samhällsförankring.

Betygen bör sättas efter terminsslut. 

Kommunerna bör omedelbart upphöra med att begära betygsättning med flera veckors undervisning kvar av terminen. Svårt att beskriva den tid som går förlorad på grund av detta administrativa totalhaveri.

Skolan i dag är slutkörd, anorektisk och enbart hektisk. Det saknas förutsättningar i stora delar för att leva upp till de krav omvärlden och styrdokumenten ställer. Personalgrupper har försvunnit men det har inte deras arbetsuppgifter. Dessa utförs av antingen av lärare (eller inte alls) på bekostnad av kvaliteten i undervisningen.

Nästa läsår väntar i en majoritet av kommunerna i Sverige ytterligare besparingar. Hur länge ska detta accepteras?

Läraryrket är ett av samhällets viktigaste yrken.

Fröken Linda

Arbetet med ”Den osynliga flickan”

Ett av projekten i årskurs 7 i svenska var att läsa Den osynliga flickan av Deborah Ellis. Jag ville ha in barnkonventionen, vikten av utbildning och väcka tankar om hur olika livet för barn runt om i världen ser ut. Ja, jag var explicit i undervisningen med detta.

I korthet förflyttar vi oss till Kabul i slutet av 1990-talet. Talibanerna har makten. 11-åriga Parvana lever ett instängt liv i ett litet rum som familjen delar på. Höjdpunkten är när hon kan följa med sin pappa till marknaden. Han läser och skriver till de som inte kan och säljer det han kan av familjens tillhörigheter. När pappan plötsligt arresteras blir familjen utan manligt överhuvud. Vem ska nu gå ut? Handla? Hämta vatten? Det blir Parvana. Hon klär till sist ut sig till pojke.

Undervisningen bestod i att läsa en del hemma varje vecka och sedan planerade jag uppföljningen av detta.

Inledde med att läsa högt. Vi pratade om vissa ord, var Afghanistan ligger och om Parvanas familj och hennes situation. Nästa pass blev fakta/förståelsefrågor. Vilka har du mött? var bor de? Händelser  – allt inriktat på  – vad händer? Var är vi? Här använde jag även sitting down drama – ett sätt att få eleverna att leva sig in i boken och dess karaktärer genom att ställa frågor. Några av elever spelar helt enkelt huvudkaraktärerna och övriga skriver och ställer frågor till dem.

Nästa gång pratade vi om hur Parvana hade det. Satte oss in i att inte gå i skolan, vara inlåst, klä ut sig till pojke och att vara familjeförsörjare 11 år gammal. Noga tittade vi i texten också. Efter det tittade vi på siffror om läskunnigheten i Afghanistan, situationen för kvinnor och flickor. Detta länkades till diskussioner utifrån Barnkonventionen.

Till sist fick eleverna lyfta fram de tre största skillnaderna mellan Parvanas liv och deras eget. Saker som rent vatten, trygghet, utbildning, rättigheter, fattigdom samt familj (att pappan arresterades) kom upp. Utifrån detta förberedde vi en resonerande text baserat på tre skillnader de ville skriva om. Vi skrev ”börjor”:

______________________________________________

Jag har just läst ut boken och jag tycker den var………………………………. Speciellt minns jag att…….

Det finns skillnader mellan mitt liv och Parvanas. Det första jag tänker på är att…… Den andra skillnaden är att……………………………………. Det tredje jag tänker på är……..

Sammanfattningsvis visar de här tre skillnaderna att…..

_____________________________________________________

Syftet var att ge inledningar på bra meningar, en naturlig styckeindelning och en styrd form som skulle skapa ett resonerande språk, inte bara berättande. Lektionen efter hade eleverna ”prov” och en lektion på sig att arbeta med och lämna in slutuppgiften.

Slutuppgiften

• 10 frågor på rena innehållet i boken (karaktärer, platser händelser). Delvis flervalsfrågor.
• Skriva (för hand) den resonerande text vi förberett. Instruktionerna innehöll också de ”börjor” de nu bekantat sig med.

Responsen på ”börjorna” var överväldigande och det var intressant att notera att majoriteten av eleverna hittade den språkliga formen i texten med hjälp av detta. En form av att bygga en text/stoff enligt cirkelmodellen och det gick lätt att notera vilka skillnander i språkanvändning som märktes hos många. Hela cirkeln fick jag inte med. Vi läste inte texterna sedan tillsammans, delvis för att detta skulle vara ett ”prov”.

Material:

• Lärarhandledning till boken
• Sitting Down Drama (Gunilla Molloy´s metodtips)
• Barnkonventionen på nätet
• Our World in Data (om läskunnighet mm)

Mitt varför är klassrummet och undervisningen.

Fröken Linda

Tillbaka i skolan

I augusti återkom jag till skolan igen. Kan vara talande att inte en enda blogg skrivits sedan dess. Terminen blev väldigt, läs alldeles för, intensiv. Många elever att lära känna och att lära känna igen. Mentor i ny klass. Överhuvudtaget var det en häftig blandning av att vara tillbaka där jag vet att hjärtat finns och att allt var nytt.

Jag är en bättre lärare nu. Det har tagit TID. Blicken som ser som en elev förstår eller inte förstår. Nyfikenheten på ett upptäcka om jag kan hitta det där som fungerar är större nu. Undervisa är roligare, samtidigt som extra finesser slipas bort. Inte lika entusiastisk på ”lull lull”. Klassisk (?) undervisning med frågan: VAD, HUR och med VILKA arbetar jag? Repetition. Repetition. Anteckningar. Läsa högt tillsammans. Glosläxor. Läxförhör varje vecka samma dag. Ni vet: skola.

Det jag också reflekterar mycket över är att inte räcka till. Detta skapar först och främst frustration. Kanske även samvetsstress? (våga bara inte lägga ordet utmaning i min mun). Märker en skillnad på enbart ett läsårs frånvaro – en insikt som gör mig alldeles kall och ledsen.

Eleverna som behöver (kräver) anpassningar av läsning av text och böcker. De allt större skillnaderna i kunskapsnivå. Fler elever är i behov av både stöd, instruktioner, men även material på individuell basis. Till erfarenhetsår kommen må klagomål på saker som intresse, ansvarstagande och respons på krav och förväntningar också nämnas, men det skapar inte annat än viss dränering på energi och lust.

Sammanfattningsvis utifrån detta misslyckas 100% av mina lektioner. Analyserar jag en lektion vet jag att minst 5 elever inte fått hjälp i den omfattning de behövt/bett om. Ett antal elever har inte förmågan att ens arbeta med något på egen hand (oftast läsning eller att skriva). Mitt i allt ser jag exempel på individer, stjärnor, som tar klivet. Inget stoppar de från att lära sig, vara intresserade; från att ta kampen.

En lärare om har gruppen ensam är gruppens lärare. En lektion som är välplanerad, tydlig och har fokus på många är den lilla ljusning som finns att nå fram. Detta är mitt jobb. Det gemensamma stoffet. Frågorna och diskussionerna.

Kunskapen är vackrast beskriven som en kamp. Hjärnan växer och själen berikas. Vem har sagt att det ska vara lätt? Vare sig att lära ut eller att lära sig?

Mitt varför är klassrummet och undervisningen.

Fröken Linda